Saker
Idag har varit en trevlig och ovanligt händelserik dag, höjdpunkterna var väl ändå skridskoåkningen efter skolan (det kan väl ändå inte räknas som lektion?) där jag vinglade runt och åkte in i folk. Det är första gången på flera år jag står på ett par skridskor så det gick väl sådär. ^^ Men kul som fan var det! Och emelie vänta bara tills tvåan när vi ska åka skidor, det blir inte nådigt!
Senare på kvällen var vi på DUMs konsert i Domkyrkan, det var trevligt faktiskt. De som spelade och sjöng var riktigt duktiga och nu har jag fan bestämt mig, jag ska lära mig att spela gitarr, eller nej det ska du göra Piffe. Så kan jag åtminstone bidra med någon form av musikalisk talang till NV1. Och ett munspel, fan vad värt egentligen. För 100 riksdaler får du ett redigt, gediget munspel som man kan gå runt och höja stämningen med lite varstans. Eller det kanske jag ska lämna åt Nathan helt enkelt.
Men imorgon blir det chill, både innan och efter skolan. Sovmorgon två veckor i rad bara för att jag gjorde labben på öppet hus ^^. Sen ska vi då ha trevligt efteråt också, blir väl fiiika och kanske kanske något annat kul? Kanske. Med laserbaguetter och snigelgranater (J. Tilling). Nejdå, det blir inte den franska versionen. Men kul blir det iallafall.
Senare på kvällen var vi på DUMs konsert i Domkyrkan, det var trevligt faktiskt. De som spelade och sjöng var riktigt duktiga och nu har jag fan bestämt mig, jag ska lära mig att spela gitarr, eller nej det ska du göra Piffe. Så kan jag åtminstone bidra med någon form av musikalisk talang till NV1. Och ett munspel, fan vad värt egentligen. För 100 riksdaler får du ett redigt, gediget munspel som man kan gå runt och höja stämningen med lite varstans. Eller det kanske jag ska lämna åt Nathan helt enkelt.
Men imorgon blir det chill, både innan och efter skolan. Sovmorgon två veckor i rad bara för att jag gjorde labben på öppet hus ^^. Sen ska vi då ha trevligt efteråt också, blir väl fiiika och kanske kanske något annat kul? Kanske. Med laserbaguetter och snigelgranater (J. Tilling). Nejdå, det blir inte den franska versionen. Men kul blir det iallafall.
Blame global warming
Oavsett hur bra humör man har efter en dag på Katte så kan man lita på att det ligger någonstans mellan "medel" och "pissigt" när man kommer hem. Iallafall när det är sånt här väder. Imorse när jag åkte till stationen i Knivsta så tändes hoppet inom mig att snön som just då föll skulle ha kommit för att stanna. Träffade en gammal klasskompis på stationen, det var trevligt. Så man var ju allt lite glad när man gick av tåget och började vandra mot skolan. Men när gick kände jag till min fasa att det var 100% blötsnö som föll, temperaturen låg ju runt nollstrecket. Humöret sjönk lite. Väl framme hankade man sig igenom skoldagen, som på just onsdagar är rätt soft, vi har tre förvisso långa lektioner men vi slutar 12:50 så det är skööönt. Kastade i mig lite käk och skulle påbörja min färd tillbaka till stationen.
Och där kom dagens vändpunkt. På gatorna låg det ett decimetertjockt lager av brun slask, vilket jag var tvungen att vada igenom. Fy fan säger jag bara. Det ska liksom vara januari nu! Var är kylan? Var är den RIKTIGA snön? Det är som att ha övergånsperioden höst-vinter eller vinter-vår HELA vintern istället för typ några veckor som det ska vara. Och under tiden ligger det ett slags grått lock över himlen, om man har tur kommer solen fram några timmar i veckan. Så här ska det fanemig inte vara. Jag vet inte vem man ska skylla på, om man inte skyller på alla människor som bor på denna jord och bidrar till växthuseffekten. Vi människor är så egocentriska och naiva, vi bara knycker på axlarna åt problem som ligger hos andra individer/miljöer än våra egna och tror att allt ska lösa sig av sig självt. Fat chance! Det är vi som har skapat miljöproblemen och det är våran uppgift att återställa den naturliga balansen, som vid det här laget är jääävligt rubbad. Det går ju till slut så långt att det påverkar oss, vem gillar liksom att vada genom slask varje dag man ska ta sig till skolan eller jobbet? Detta är förstås bara en komfortabel bagatell om man jämför med andra effekter växthuseffekten har på våran planet, jag orkar inte dra upp några exempel men det har ju varit lite svårt att undgå så ni förstår.
Jaja, så var dagens klaga-kvot är uppfylld ^^. Som sagt slutade vi tidigt idag och jag tog tillfället att åka in till Knivsta för att plugga inför morgondagens prov, vilket jag också ska göra nu.
Och nu till något otroligt miljö-hänsynslöst:
Asså damn att ha det där som jobb!
Och där kom dagens vändpunkt. På gatorna låg det ett decimetertjockt lager av brun slask, vilket jag var tvungen att vada igenom. Fy fan säger jag bara. Det ska liksom vara januari nu! Var är kylan? Var är den RIKTIGA snön? Det är som att ha övergånsperioden höst-vinter eller vinter-vår HELA vintern istället för typ några veckor som det ska vara. Och under tiden ligger det ett slags grått lock över himlen, om man har tur kommer solen fram några timmar i veckan. Så här ska det fanemig inte vara. Jag vet inte vem man ska skylla på, om man inte skyller på alla människor som bor på denna jord och bidrar till växthuseffekten. Vi människor är så egocentriska och naiva, vi bara knycker på axlarna åt problem som ligger hos andra individer/miljöer än våra egna och tror att allt ska lösa sig av sig självt. Fat chance! Det är vi som har skapat miljöproblemen och det är våran uppgift att återställa den naturliga balansen, som vid det här laget är jääävligt rubbad. Det går ju till slut så långt att det påverkar oss, vem gillar liksom att vada genom slask varje dag man ska ta sig till skolan eller jobbet? Detta är förstås bara en komfortabel bagatell om man jämför med andra effekter växthuseffekten har på våran planet, jag orkar inte dra upp några exempel men det har ju varit lite svårt att undgå så ni förstår.
Jaja, så var dagens klaga-kvot är uppfylld ^^. Som sagt slutade vi tidigt idag och jag tog tillfället att åka in till Knivsta för att plugga inför morgondagens prov, vilket jag också ska göra nu.
Och nu till något otroligt miljö-hänsynslöst:
Asså damn att ha det där som jobb!
stridspiloterna
Såg nyss klart det sista avsnittet i dokumentärserien stridspiloterna som går på kanal 5. Mycket bra serie faktiskt, inget USA-vridet coolt hightech-program á la discovery channel utan mest (mestadels) opartiska plain facts om den studieväg som man måste slå in på för att bli stridspilot i Sverige.
Min dröm, ända sen jag var liten palt, har alltid varit att kunna flyga. Från början var det mest liksom att bara kunna hoppa upp i luften och flyga "för egen maskin" vart man ville, men med åren så insåg jag ju att det är en fin tanke men måhända inte så rimlig. Så jag började tänka på att flyga med hjälpmedel, alltså flyga med flygplan. Och hur coolt var det inte när man var liten med alla häftiga framtidsyrken: polis, brandman, pilot? Ett jobb som ständigt är spännande och ärofyllt, och kanske ett jobb där man får använda sådana där coola pikadoller. Så tror jag att varenda liten svensk pojke har tänkt någon gång.
Men, som sagt så med åren så kanske det inte blir lika coolt längre med den där pikadollen, eller det kanske inte är värt risken att bli brandman. Men drömmen att flyga har jag aldrig släppt. Som civilpilot finns är det inte mer riskfyllt än att sitta på ett kontor och arbeta, läste någon gång att det är runt 30 gånger säkrare att flyga än att sitta i ditt eget vardagsrum. Sannolikt baserat på statistik över överfall, inbrott och olyckor i hemmet samt att annonsen nog var riktad åt flygrädda. Men ändå. Att flyga är ett mycket säkert sätt att transportera sig på och även rätt kul. Jag inser dock att det kan bli rätt enformigt att flyga ett civilt flygplan, det enda du som pilot behöver göra är att ta hand om start och landning så fixar autopiloten resten.
Så jag har funderat i några år på att söka till försvarets pilotskola. Det finns en rad för- och nackdelar med det. Bland nackdelarna finns ju förstås den ökade risken man utsätts för i ett stridsflygplan, och den mångdubblas ju om man verkligen behöver flyga i "skarpt läge". Även utlandstjänsten är ett minus som jag ser det, det är nog en väldigt fin tanke att känna att man gör en insats för folk i oroliga länder men man har en obligatorisk utlandstjänst på 5-10 år som stridspilot så det är en rätt lång period. Om jag beslutar mig för att utbilda mig till stridspilot så innebär det även att jag aldrig kommer att få tid att studera vidare på något universitet då maximal antagningsålder är 23 år för utbildningen. Det betyder att jag kommer att vara typ 30-35 år gammal innan jag ens får chansen att hoppa av försvaret och då är det kanske inte så lägligt att ta upp studierna igen.
Det positiva är ju för mig iallafall själva flygningen. Att få betalt för att komma till flygbasen på morgonen, sticka upp bland molnen i runt 1000 km/h och bara flyga - det måste vara världens roligaste jobb. Kanske för att jag är helt såld på det här med att flyga, men ändå. Ett annat + är att utbildningen är helt gratis, staten (alltså ni ^^) betalar. Inga studielån med andra ord.
Förut var jag mer optimistisk till min framtid som stridspilot men nu när jag har fått face the facts så är jag inte lika sugen. Ett annat minus är ju miljöpåverkan som är oerhört stor med ett stridsflygplan, och såklart tanken om att våld föder våld. För om det blir krig kommer det vara jag som får vara med och försvara. Så just nu står mina framtidsplaner still, faktiskt. Förut var det mer självklart att det här vill jag bli, men nu känns det som om jag behöver en plan B om det här inte blir av, vilket just nu är 50/50.
Men drömmen att flyga lever kommer alltid att leva kvar.
Min dröm, ända sen jag var liten palt, har alltid varit att kunna flyga. Från början var det mest liksom att bara kunna hoppa upp i luften och flyga "för egen maskin" vart man ville, men med åren så insåg jag ju att det är en fin tanke men måhända inte så rimlig. Så jag började tänka på att flyga med hjälpmedel, alltså flyga med flygplan. Och hur coolt var det inte när man var liten med alla häftiga framtidsyrken: polis, brandman, pilot? Ett jobb som ständigt är spännande och ärofyllt, och kanske ett jobb där man får använda sådana där coola pikadoller. Så tror jag att varenda liten svensk pojke har tänkt någon gång.
Men, som sagt så med åren så kanske det inte blir lika coolt längre med den där pikadollen, eller det kanske inte är värt risken att bli brandman. Men drömmen att flyga har jag aldrig släppt. Som civilpilot finns är det inte mer riskfyllt än att sitta på ett kontor och arbeta, läste någon gång att det är runt 30 gånger säkrare att flyga än att sitta i ditt eget vardagsrum. Sannolikt baserat på statistik över överfall, inbrott och olyckor i hemmet samt att annonsen nog var riktad åt flygrädda. Men ändå. Att flyga är ett mycket säkert sätt att transportera sig på och även rätt kul. Jag inser dock att det kan bli rätt enformigt att flyga ett civilt flygplan, det enda du som pilot behöver göra är att ta hand om start och landning så fixar autopiloten resten.
Så jag har funderat i några år på att söka till försvarets pilotskola. Det finns en rad för- och nackdelar med det. Bland nackdelarna finns ju förstås den ökade risken man utsätts för i ett stridsflygplan, och den mångdubblas ju om man verkligen behöver flyga i "skarpt läge". Även utlandstjänsten är ett minus som jag ser det, det är nog en väldigt fin tanke att känna att man gör en insats för folk i oroliga länder men man har en obligatorisk utlandstjänst på 5-10 år som stridspilot så det är en rätt lång period. Om jag beslutar mig för att utbilda mig till stridspilot så innebär det även att jag aldrig kommer att få tid att studera vidare på något universitet då maximal antagningsålder är 23 år för utbildningen. Det betyder att jag kommer att vara typ 30-35 år gammal innan jag ens får chansen att hoppa av försvaret och då är det kanske inte så lägligt att ta upp studierna igen.
Det positiva är ju för mig iallafall själva flygningen. Att få betalt för att komma till flygbasen på morgonen, sticka upp bland molnen i runt 1000 km/h och bara flyga - det måste vara världens roligaste jobb. Kanske för att jag är helt såld på det här med att flyga, men ändå. Ett annat + är att utbildningen är helt gratis, staten (alltså ni ^^) betalar. Inga studielån med andra ord.
Förut var jag mer optimistisk till min framtid som stridspilot men nu när jag har fått face the facts så är jag inte lika sugen. Ett annat minus är ju miljöpåverkan som är oerhört stor med ett stridsflygplan, och såklart tanken om att våld föder våld. För om det blir krig kommer det vara jag som får vara med och försvara. Så just nu står mina framtidsplaner still, faktiskt. Förut var det mer självklart att det här vill jag bli, men nu känns det som om jag behöver en plan B om det här inte blir av, vilket just nu är 50/50.
Men drömmen att flyga lever kommer alltid att leva kvar.
Fysiken får smisk
Oh yeees, fysiken kan känna sig ägd. Jag trodde jag skulle faila i effektivitet idag, det var på håret för jag har precis återvänt från skolböckerna, klockan ett på en lördagsnatt. Det säger något om vilket liv man har som NV1:are. Men men, vissa helger får man offra helt enkelt. Och andra helger får man ibland också reservera åt gamla vänner, tänker jag mitt i varje vecka. Men så kommer man på att man redan har något planerat och så är det kört. Den närmaste helgen är ett exempel, men det blir ju lite "större" så det planerades för ett tag sedan. Så jag ska försöka vara mer spontan med människor, vare sig det gäller att planera eller bara så simpla saker som vilken tid man ska vara var osv, det spelar ju faktiskt ingen roll när jag tänker efter. Bara man är där i slutändan så är det lungt. Beror ju förstås på hur man definierar slutändan men ni fattar. Vi ses när vi ses och vi hörs när vi hörs.
Men som sagt, jag har spankat fysiken rätt hårt. Jag har gett den en kindsmekning i ultrarapid, jag har skrubbat dess ansikte från en bil i 150 km/h (eller 41.666...7 m/s om du vill, touché jävla fysik) á la Sin City. Jag utfört domedagspoken in i ett elstängsel á la Slynan på den, jag har scorat ippon mot den i judo. Bottom line så förstår jag nog äntligen detta virrvarr av formler, enheter och grafer hit och dit. Det känns rätt skönt faktiskt, nu behöver jag inte stressa upp mig speciellt mycket inför den kommande veckan. Tills jag öppnar matteboken imorgon...
The shit.
Men som sagt, jag har spankat fysiken rätt hårt. Jag har gett den en kindsmekning i ultrarapid, jag har skrubbat dess ansikte från en bil i 150 km/h (eller 41.666...7 m/s om du vill, touché jävla fysik) á la Sin City. Jag utfört domedagspoken in i ett elstängsel á la Slynan på den, jag har scorat ippon mot den i judo. Bottom line så förstår jag nog äntligen detta virrvarr av formler, enheter och grafer hit och dit. Det känns rätt skönt faktiskt, nu behöver jag inte stressa upp mig speciellt mycket inför den kommande veckan. Tills jag öppnar matteboken imorgon...
The shit.
chill
Haha de senaste timmarna har varit de mest icke-produktiva timmarna i mitt liv. Jag har pokat runt på bilddagboken och typ google i tre timmar nu. Kan det bli mer lamt? Troligtvis inte. Men idag (igår) har inte varit en speciellt produktiv dag ändå. Imorgon (idag) blir det andra bullar och bullar, dvs jag ska plugga och vara effektiv som fan och baka bullar. Yeah, nånting slant till i huvudet när jag faktiskt tog på mig att baka en dubbel sats kanelbullar, och det var ingen som gav mig uppgiften utan jag kom på det själv. Kanske för att jag var hungrig... och det är jag inte längre. Men det ska säkert gå bra. He he he... Nej så dålig är jag faktiskt inte, jag föddes ju i princip med en bulle i örat så klart jag kan!
Så förutom det är planerna för helgen nada. Idag var jag och köpte mina efterlängtade hörlurar och jag gillar't, inget ljudläckage och total isolation från omvärlden, vilket jag fick påpekat ett antal gånger under kvällen.
Förutom att göra absolut ingenting har jag då provlyssnat de här hela kvällen. Och det låter riktigt, riktigt bra. Kanske låter de bäst med lite Jimi Hendrix:
Here comes Ezy, Ezy Rider
Riding down the highway of desire
He say the free wind takes him higher
Tryin' to find his heaven above - but he's dying to be loved
Så förutom det är planerna för helgen nada. Idag var jag och köpte mina efterlängtade hörlurar och jag gillar't, inget ljudläckage och total isolation från omvärlden, vilket jag fick påpekat ett antal gånger under kvällen.
Förutom att göra absolut ingenting har jag då provlyssnat de här hela kvällen. Och det låter riktigt, riktigt bra. Kanske låter de bäst med lite Jimi Hendrix:
Here comes Ezy, Ezy Rider
Riding down the highway of desire
He say the free wind takes him higher
Tryin' to find his heaven above - but he's dying to be loved
Musiknostalgi
För några dagar sedan ploppade Arctic Monkeys upp i mp3-spelaren när jag hade den på shuffle. Och när jag lyssnade gled jag in i ett konstigt tillstånd, jag fick en konstig känsla av något avlägset. Det var ett sånt där ögonblick när man känner sig alldeles nostalgisk, det är något trevligt men ändå är man vemodig för att det påminner om en tid som har passerat. Och jag vet varför. I början av gymnasiet för fem månader sen så fick jag den CD:n av Anders (tusen tack!) och började lyssna som en galning. Sen hände det en massa saker samma tid och man hade det allmänt trevligt med alla nya vänner, den nya skolan, de första filmkvällarna and so on.
Känslan försvann lika snabbt som den kom, men med varje ny låt som började spelas kom den tillbaka igen. Samma är det med SMKs album Boss for Leader, när jag satte igång den kom samma känslor flödande. SMK påminner mig mest om kulturnatten, trots att vi aldrig var där. Så satt jag i kanske en halvtimme när jag egentligen borde pluggat. Men det var värt, det är alltid trevligt med sådana flashbacks, särskilt om det trevliga flashbacks =)
Och Pi, du har rätt, sådana låtar ska man vara försiktig med och inte spela sönder, utan kanske ta fram då och då och bara låta minnena komma... så jag borde sluta lyssna NU och sätta igång lite mer vardaglig musik. Så har det alltså kommit sig, Arctic Monkeys och SMK har en speciell plats i musiksamlingen och i mitt huvud.
Och min mp3-spelare, visst var den kanske inte ett så lägligt inköp om man tänker på den ekonomiska situationen då, men jag är nästan beredd att säga att den är värd varenda krona. Jag tänker inte ens på att jag kan ta med 8gb av min favoritmusik vart jag än går, och få den levererad med ljud i världsklass, när jag vill det, i upp till 24 timmar. Men om man tänker efter så är den en mycket viktig ägodel för mig, så imorrn ska jag köpa in-earhörlurar till den (hade faktiskt budgeterat efter det). När ekonomin är stabil, framåt vårkanten kanske, så ska jag faktiskt försöka köpa lite CDs (yeah, that'll happen) också. Sådeså, för jag tycker att artisterna som skapar musiken är värda sin lön. Iallafall de som är bra...
Observera att jag inte ser ner på folk som tankar, och tycker det är fel, utan det är bara något jag tycker och ska försöka leva ut någorlunda. Ehe, någorlunda.
Känslan försvann lika snabbt som den kom, men med varje ny låt som började spelas kom den tillbaka igen. Samma är det med SMKs album Boss for Leader, när jag satte igång den kom samma känslor flödande. SMK påminner mig mest om kulturnatten, trots att vi aldrig var där. Så satt jag i kanske en halvtimme när jag egentligen borde pluggat. Men det var värt, det är alltid trevligt med sådana flashbacks, särskilt om det trevliga flashbacks =)
Och Pi, du har rätt, sådana låtar ska man vara försiktig med och inte spela sönder, utan kanske ta fram då och då och bara låta minnena komma... så jag borde sluta lyssna NU och sätta igång lite mer vardaglig musik. Så har det alltså kommit sig, Arctic Monkeys och SMK har en speciell plats i musiksamlingen och i mitt huvud.
Och min mp3-spelare, visst var den kanske inte ett så lägligt inköp om man tänker på den ekonomiska situationen då, men jag är nästan beredd att säga att den är värd varenda krona. Jag tänker inte ens på att jag kan ta med 8gb av min favoritmusik vart jag än går, och få den levererad med ljud i världsklass, när jag vill det, i upp till 24 timmar. Men om man tänker efter så är den en mycket viktig ägodel för mig, så imorrn ska jag köpa in-earhörlurar till den (hade faktiskt budgeterat efter det). När ekonomin är stabil, framåt vårkanten kanske, så ska jag faktiskt försöka köpa lite CDs (yeah, that'll happen) också. Sådeså, för jag tycker att artisterna som skapar musiken är värda sin lön. Iallafall de som är bra...
Observera att jag inte ser ner på folk som tankar, och tycker det är fel, utan det är bara något jag tycker och ska försöka leva ut någorlunda. Ehe, någorlunda.
Min EK-upplevelse
Okej, här kommer ett blogginlägg som jag skrev förrförra sommaren, det lades upp på en annan sida där jag var aktiv då. Hur pinsamt det än får bli, här är det.
---
Känslan av att vara fri. Fri att göra eller åka vart man vill. Känslan av att sväva fritt och tyst genom luften på sjuhundra meters höjd. Att ligga och cirkla runt i det stora blå utan intryck eller påverkan av det moderna samhällets stress. Att känna den friska luften och se ut över landskapet på de pyttesmå bilarna och husen. Dessa känslor är för mig synonyma med segelflyg.
Det hela började förra sommaren då etapp 1 i min segelflygutbildning led mot sitt slut. Kriterierna för avslutad etapp 1-utbildning är tre EK (EnsamKommando), dvs tre ensamflygningar, efter det erhåller man ett s k C-diplom som intygar just detta och man kan fortsätta mot etapp 2 och 3. Efter det har man segelflygcertifikat och kan se sig själv som en fullfjädrad segelflygare. Dessa moment kräver dock en längre, intensiv utbildningsperiod. Målet för mig den sommaren var att ta C-diplomet för att i framtiden fortsätta mot segelflygcertifikatet.
Efter ungefär tio dagar praktisk flygning plus teori ansåg min lärare att jag var mogen för EK , trots att det kändes som om han alltid skulle anmärka på något under flygningens gång. Jag tvivlade lite, flyga kunde jag vid det här laget, men psykiskt kände jag mig osäker. Trots allt lyckades min lärare trycka ner mig i framsätet den där junikvällen på ett av våra skolningsflygplan, ett dubbelsitsigt ASK-21. Under normal skolning brukar läraren sitta i baksits, redo att gripa in om eleven (som sitter i framsits) skulle göra något misstag. Jag behärskade alla delar av flygningen och det visste jag, trots detta satt jag med skakiga händer och ångest då jag hörde klickandet när läraren spände fast fempunktsbältet där bak - enda skillnaden var just det faktum att han inte skulle följa med upp denna gång.
Jag skakade på huvudet, tryckte upp mina solglasögon mot näsroten och gav klartecken till bogserflygplanet att sträcka linan. Jag höll styrspaken så hårt det gick med handen, inget fick gå fel, jag hade gått igenom checklistan två gånger, inget...
Det ryckte till och bogserplanet körde gasen i botten. Jag väcktes ur min ångest och stabiliserade planet under rullsträckan. Helt plötsligt lyfte jag, mycket tidigare på grund av att flygplanet var mycket lättare utan lärare. Jag koncentrerade mig och lade mig på cirka två meters höjd över fältet så att bogserflygplanet också skulle kunna lyfta. Bogseringen är den mest kritiska delen av flygningen, särskilt strax efter start, detta är det sämsta tillfället om bogserlinan av någon anledning skulle brista. Jag la mig med bogserflygplanets landningshjul ungefär i linje med horisonten och lät mig bogseras upp till 600 meters höjd. Jag sträckte mig mot det gula urkopplingshantaget och ryckte.
I det ögonblicket, för första gången i livet, upplevde jag total frihet. Vindbruset avtog, jag sänkte farten till 90 km/h lade mig därefter i en vänstersväng. Där uppe låg jag och kollade ner längs vänstervingen som pekade mot moder jord. Det är då känslan av frihet infinner sig. Allt är så litet. Världen känns oändlig. Det enda ljud som hörs är ett svagt vindbrus. Man kan göra vad man vill. Jag gick ur vänstersvängen och påbörjade en högersväng. Försökte flyga rent och hålla farten. Jag, som 14-åring, kontrollerade ett flygplan - helt själv, jag hade ansvaret, jag var fri. Jag svävade fram i något slags tillstånd som är svårt att beskriva, jag var vid medvetande men ändå inte, jag styrde flygplanet genom högersvängen men mina tankar fanns någon annan stans. Jag gick ur högersvängen och flöt lungt fram i stadiga 100 km/h. Jag läste av höjdmätaren. 500 meter. Plötsligt riste det till i flygplanet och variometern indikerade 1 till 2 meters stig. Jag hade hamnat i en svag termik, dvs stigande varmluftsmassor (segelflygare utnyttjar detta fenomen för att vinna höjd). Jag lade mig snabbt i en vänstersväng och steg upp till 600 meter igen. Jag gick ut på rak kurs. Luften var lugn, solen var på väg ner och himlen var klar. Det var vackert. Allt var vackert. Jag fick för mig att göra en brant grävande sväng. Doppade ner nosen under horisonen. Farten ökade till 150 km/h. Jag gav kraftigt höger sidroder och skevroder tills jag låg i ungefär 65 graders lutning och gav därefter kraftigt höjdroder. G-krafterna tryckte ner mig i sittbrunnen. Jag njöt. Jag låg kvar några sekunder och gav därefter kraftig motskevning för att åter gå ut på rak kurs. Fy fan vad det här är härligt.
Jag flög mest runt hur jag ville resten av flygningnen. Lade mig i nedflygningssektorn på ganska precis 300 meters höjd. Gick ut på medvindslinjen, paralellt med flygfältet på vänster sida. Landningsvarvet hade påbörjats. Jag rapporterade för landning på radion. Höll hela tiden ögonkontakt med fältet som till slut försvann bakom vänstervingen. Gjorde en vänstersväng 90 grader, in på baslinjen. Flygfältets kortsida närmade sig på vänster sida. Jag läste av höjdmätaren. 150 meters höjd, gott med marginal för landning alltså. Var väldigt noga med farten, som en dag som denna skulle vara 110 km/h i landninsvarvet. Jag tittade till vänster och gjorde därefter sista svängen in på finalen. Tryckte ut luftbromsarna och riktade nosen neråt mot flygfältets främre område. Min blick pendlade mellan flygfält och hastighetsmätare. Jag korrigerade kursen som numera pekade stadigt neråt. Jag flög över de sista träden på kanske 30 meters höjd och började rikta nosen uppåt. Nu låg flygplanet på några meters höjd och jag flöt ut. Fartvinden avtog och det blev tyst. Det stötte till och jag rullade ut på marken för att till slut stanna mitt på flygfältet. Allt var tyst. Jag log. Jag hade precis genomfört min första ensamflygning och fått känna hur äkta, genuin frihet känns.
---
Japp, mina vänner, det är segelflyg och jag älskar det.
---
Känslan av att vara fri. Fri att göra eller åka vart man vill. Känslan av att sväva fritt och tyst genom luften på sjuhundra meters höjd. Att ligga och cirkla runt i det stora blå utan intryck eller påverkan av det moderna samhällets stress. Att känna den friska luften och se ut över landskapet på de pyttesmå bilarna och husen. Dessa känslor är för mig synonyma med segelflyg.
Det hela började förra sommaren då etapp 1 i min segelflygutbildning led mot sitt slut. Kriterierna för avslutad etapp 1-utbildning är tre EK (EnsamKommando), dvs tre ensamflygningar, efter det erhåller man ett s k C-diplom som intygar just detta och man kan fortsätta mot etapp 2 och 3. Efter det har man segelflygcertifikat och kan se sig själv som en fullfjädrad segelflygare. Dessa moment kräver dock en längre, intensiv utbildningsperiod. Målet för mig den sommaren var att ta C-diplomet för att i framtiden fortsätta mot segelflygcertifikatet.
Efter ungefär tio dagar praktisk flygning plus teori ansåg min lärare att jag var mogen för EK , trots att det kändes som om han alltid skulle anmärka på något under flygningens gång. Jag tvivlade lite, flyga kunde jag vid det här laget, men psykiskt kände jag mig osäker. Trots allt lyckades min lärare trycka ner mig i framsätet den där junikvällen på ett av våra skolningsflygplan, ett dubbelsitsigt ASK-21. Under normal skolning brukar läraren sitta i baksits, redo att gripa in om eleven (som sitter i framsits) skulle göra något misstag. Jag behärskade alla delar av flygningen och det visste jag, trots detta satt jag med skakiga händer och ångest då jag hörde klickandet när läraren spände fast fempunktsbältet där bak - enda skillnaden var just det faktum att han inte skulle följa med upp denna gång.
Jag skakade på huvudet, tryckte upp mina solglasögon mot näsroten och gav klartecken till bogserflygplanet att sträcka linan. Jag höll styrspaken så hårt det gick med handen, inget fick gå fel, jag hade gått igenom checklistan två gånger, inget...
Det ryckte till och bogserplanet körde gasen i botten. Jag väcktes ur min ångest och stabiliserade planet under rullsträckan. Helt plötsligt lyfte jag, mycket tidigare på grund av att flygplanet var mycket lättare utan lärare. Jag koncentrerade mig och lade mig på cirka två meters höjd över fältet så att bogserflygplanet också skulle kunna lyfta. Bogseringen är den mest kritiska delen av flygningen, särskilt strax efter start, detta är det sämsta tillfället om bogserlinan av någon anledning skulle brista. Jag la mig med bogserflygplanets landningshjul ungefär i linje med horisonten och lät mig bogseras upp till 600 meters höjd. Jag sträckte mig mot det gula urkopplingshantaget och ryckte.
I det ögonblicket, för första gången i livet, upplevde jag total frihet. Vindbruset avtog, jag sänkte farten till 90 km/h lade mig därefter i en vänstersväng. Där uppe låg jag och kollade ner längs vänstervingen som pekade mot moder jord. Det är då känslan av frihet infinner sig. Allt är så litet. Världen känns oändlig. Det enda ljud som hörs är ett svagt vindbrus. Man kan göra vad man vill. Jag gick ur vänstersvängen och påbörjade en högersväng. Försökte flyga rent och hålla farten. Jag, som 14-åring, kontrollerade ett flygplan - helt själv, jag hade ansvaret, jag var fri. Jag svävade fram i något slags tillstånd som är svårt att beskriva, jag var vid medvetande men ändå inte, jag styrde flygplanet genom högersvängen men mina tankar fanns någon annan stans. Jag gick ur högersvängen och flöt lungt fram i stadiga 100 km/h. Jag läste av höjdmätaren. 500 meter. Plötsligt riste det till i flygplanet och variometern indikerade 1 till 2 meters stig. Jag hade hamnat i en svag termik, dvs stigande varmluftsmassor (segelflygare utnyttjar detta fenomen för att vinna höjd). Jag lade mig snabbt i en vänstersväng och steg upp till 600 meter igen. Jag gick ut på rak kurs. Luften var lugn, solen var på väg ner och himlen var klar. Det var vackert. Allt var vackert. Jag fick för mig att göra en brant grävande sväng. Doppade ner nosen under horisonen. Farten ökade till 150 km/h. Jag gav kraftigt höger sidroder och skevroder tills jag låg i ungefär 65 graders lutning och gav därefter kraftigt höjdroder. G-krafterna tryckte ner mig i sittbrunnen. Jag njöt. Jag låg kvar några sekunder och gav därefter kraftig motskevning för att åter gå ut på rak kurs. Fy fan vad det här är härligt.
Jag flög mest runt hur jag ville resten av flygningnen. Lade mig i nedflygningssektorn på ganska precis 300 meters höjd. Gick ut på medvindslinjen, paralellt med flygfältet på vänster sida. Landningsvarvet hade påbörjats. Jag rapporterade för landning på radion. Höll hela tiden ögonkontakt med fältet som till slut försvann bakom vänstervingen. Gjorde en vänstersväng 90 grader, in på baslinjen. Flygfältets kortsida närmade sig på vänster sida. Jag läste av höjdmätaren. 150 meters höjd, gott med marginal för landning alltså. Var väldigt noga med farten, som en dag som denna skulle vara 110 km/h i landninsvarvet. Jag tittade till vänster och gjorde därefter sista svängen in på finalen. Tryckte ut luftbromsarna och riktade nosen neråt mot flygfältets främre område. Min blick pendlade mellan flygfält och hastighetsmätare. Jag korrigerade kursen som numera pekade stadigt neråt. Jag flög över de sista träden på kanske 30 meters höjd och började rikta nosen uppåt. Nu låg flygplanet på några meters höjd och jag flöt ut. Fartvinden avtog och det blev tyst. Det stötte till och jag rullade ut på marken för att till slut stanna mitt på flygfältet. Allt var tyst. Jag log. Jag hade precis genomfört min första ensamflygning och fått känna hur äkta, genuin frihet känns.
---
Japp, mina vänner, det är segelflyg och jag älskar det.
hooptie an' crackah
Cuz I'm Wise Crappah Fool and I'm whipped. You see, I lost the judo competition to MC Whooptie Ridah. She beat my ass up and I lost big time. Yeah, I lost, okay? I LOST!!!
mohahaha....hehe... men jag vann faktiskt, han kunde inte komma loss XD
/ pärlus
mohahaha....hehe... men jag vann faktiskt, han kunde inte komma loss XD
/ pärlus
Tröttma
Tröttma. Ett uttryck uppfunnet av min käre fader som syftar på det fysiska tillståndet som uppstår hos en individ när denne har sovit ett otillräckligt antal timmar. Symptomen är tunga ögonlock, ljuskänslighet och allmän seghet. Just nu lider jag lite av tröttma, men det är inte så farligt då gårdagens kväll var rätt värd. Om det är övernattningskväll hos någon kan man trots ordets mening inte räkna med att sova så mycket. Vad man dock kan räkna med är en hel del kul, skratt och flum. Som gårdagskvällen/natten/morgonen till exempel. Gaah, det första jag tänkte när jag kom hem var att jag ville spela DoA, ett helt genialiskt spel som går ut på att poka (om man är slynan ^^) och sparka skiten ur motståndaren, helt enkelt. Detta är det nya officiella spel spelet, då alla har tröttnat på Guitar Hero, eller kanske inte alla då men nästan ^^
Kollade igenom våra individuella val som vi får välja mellan till nästa läsår. För mig är nog Engelska C, affärskommunikation engelska, Filosofi A, Fotografisk bild A, Historia A, Idrott och hälsa B, Latin A, B och C samt kanske Programmering A mest aktuella. Matematik E ska jag välja till under alla omständigheter men kanske inte i tvåan.
Jaja, nu ska jag lindra min tröttma lite genom att sova/vila så bär det av till Årsta senare ikväll, det ska bli skönt för där får man sova ut ordentligt.
Kollade igenom våra individuella val som vi får välja mellan till nästa läsår. För mig är nog Engelska C, affärskommunikation engelska, Filosofi A, Fotografisk bild A, Historia A, Idrott och hälsa B, Latin A, B och C samt kanske Programmering A mest aktuella. Matematik E ska jag välja till under alla omständigheter men kanske inte i tvåan.
Jaja, nu ska jag lindra min tröttma lite genom att sova/vila så bär det av till Årsta senare ikväll, det ska bli skönt för där får man sova ut ordentligt.
Mitt indiska syskon
Idag var en götte dag, vi hade kort kort dag i skolan och sista lektionen massage ^^ som ju är så skööönt. Men det var ingen vanlig dag, ty det var (och är) den ärade dagen då katte håller öppet hus för alla som tillhör den näst drygaste årskullen flickor och pojkar, de fruktade 92ooooorna. Så självklart kände man sig lite solidarisk när man knatade ner till stora torget för att möta upp med Piffe och syrran så vi kunde gå igenom detta helvete tillsammans.
Men det var inget helvete, faktum var att det var riktigt skoj ^^ först satt vi vid Storken och snackade om saker, sen på väg till skolan så drog Ida världens jävla historia om nån kompis farsa som hade åkt till Indien och hamnat på fel tåg. Tåget gick och gick och efter tre dagar så kom det in en man i vit rock med provrör i fickorna och tops som han hade kletat in med nått tårframkallande medel, detta gick han runt och pokade siererna (typ indier med mäktiga sablar) i ögonen med och alla börjar gråta. Vi garvade hela vägen fram, det är en sån där typisk "mamma-vet-du-vad-jag-har-gjort" historia som man hoppades ens föräldrar skulle tro på, hur ologiskt det än lät. Till exempel Idas gigantiska pappersflygplan som verkligen kunde flyga och hade plats för två. "Sorry Ida, du har nog drömt det..." Jag skulle ge rätt mycket för att få tag på hennes drömdagbok, hahahahaha.
Väl framme hittade vi lite andra människor från NV1. Vi labbade och hade oss med mossa och tomater och lök och ens egens (wtf?) kindceller. Usch, dom var blåa. Sen när folk kom in för att kika lite (kom typ 2 pers) så var man snabbt framme och svarade på frågor med leendet uppskruvat på max. Men när dom börjar fråga om hur svår matten är så kan man inte ljuga liksom. Hoppas någon väljer NV nästa läsår, vi måste ju ha några 1or att klanka ner på ^^
Jajaj det gick bra iallafall, labben är fixad alla ni andra blir ägda nästa vecka, då slutar vi sjukt mycket tidigare. Fett värt! ^^ Och så känner man verkligen att man har ställt upp för skolan nu (eller att man har gjort vad fan man kunnat och det får gå som det går helt enkelt). Verkligen. Och jag har äntligen gått på mitt eget skåp, haha. Känn er avundsjuka, det är underbart att för en gångs skull få se neeer på folk. Inte undra på att oggepogge är glad hela tiden! ^^ Men jag har faktiskt genuina inspelningar där samma man lovar att underkastasig min vilja och följa mig i nöd och lust, Anno-cdkey som hållhake ftw!
Nu borde jag göra kemin och engelskan, men det är väl bara det och biologin tills den efterläängtade helgen.
"Kolla, jag såg en atom!" XD
Men det var inget helvete, faktum var att det var riktigt skoj ^^ först satt vi vid Storken och snackade om saker, sen på väg till skolan så drog Ida världens jävla historia om nån kompis farsa som hade åkt till Indien och hamnat på fel tåg. Tåget gick och gick och efter tre dagar så kom det in en man i vit rock med provrör i fickorna och tops som han hade kletat in med nått tårframkallande medel, detta gick han runt och pokade siererna (typ indier med mäktiga sablar) i ögonen med och alla börjar gråta. Vi garvade hela vägen fram, det är en sån där typisk "mamma-vet-du-vad-jag-har-gjort" historia som man hoppades ens föräldrar skulle tro på, hur ologiskt det än lät. Till exempel Idas gigantiska pappersflygplan som verkligen kunde flyga och hade plats för två. "Sorry Ida, du har nog drömt det..." Jag skulle ge rätt mycket för att få tag på hennes drömdagbok, hahahahaha.
Väl framme hittade vi lite andra människor från NV1. Vi labbade och hade oss med mossa och tomater och lök och ens egens (wtf?) kindceller. Usch, dom var blåa. Sen när folk kom in för att kika lite (kom typ 2 pers) så var man snabbt framme och svarade på frågor med leendet uppskruvat på max. Men när dom börjar fråga om hur svår matten är så kan man inte ljuga liksom. Hoppas någon väljer NV nästa läsår, vi måste ju ha några 1or att klanka ner på ^^
Jajaj det gick bra iallafall, labben är fixad alla ni andra blir ägda nästa vecka, då slutar vi sjukt mycket tidigare. Fett värt! ^^ Och så känner man verkligen att man har ställt upp för skolan nu (eller att man har gjort vad fan man kunnat och det får gå som det går helt enkelt). Verkligen. Och jag har äntligen gått på mitt eget skåp, haha. Känn er avundsjuka, det är underbart att för en gångs skull få se neeer på folk. Inte undra på att oggepogge är glad hela tiden! ^^ Men jag har faktiskt genuina inspelningar där samma man lovar att underkastasig min vilja och följa mig i nöd och lust, Anno-cdkey som hållhake ftw!
Nu borde jag göra kemin och engelskan, men det är väl bara det och biologin tills den efterläängtade helgen.
"Kolla, jag såg en atom!" XD
Dagens rättssamhälle
Idag harjag varit en duktig och effektiv panda, jag har faktiskt hunnit med en tripp in till Knifetown där jag har hämtat upp halva min garderob, lite random stuff och min nya miniräknare. En miniräknare? Japp, jag fick en i julklapp, fråga mig inte varför. Jag är ju inte direkt i behov av en, har ju min blåa klump som Katte så snällt skänkte oss i början av terminen. Men nu har jag en till. Jag får väl använda den lite så att pappa inte blir besviken, snygg är den iallafall ^^
Som sagt så har jag överträffat mig själv, har varit riktigt effektiv med även skolarbetet. Hann med fysik, matte och SO på lite dryga två timmar och jag förstår faktiskt det mesta. Big improvement, jag tror Knifetown är ett bra ställe att studera på, det enda som låter är fåglarna som kvittrar ^^ lugn och fin studiemiljö liksom.
Iallafall. SOn fick mig (som med så mycket annat) att tänka till lite. Om dagens rättssamhälle. Sverige är idag världens "tryggaste" land, dvs oron för angrepp och våld när man vistas ute efter mörkrets inbrott är lägst i världen. Det känns ju förstås bra. Själv har jag inga problem med att gå runt nattetid i t ex Uppsala, men å andra sidan har jag ju aldrig råkat ut för något. Allt handlar om att vara på fel plats vid fel tidpunkt. Och för de som verkligen har råkat ut för sådant klandrar jag verkligen inte. Även om Sverige nu skulle vara världens tryggaste land så kan det aldrig bli bra för de som verkligen har otur. Ta tillexempel mordet på den 16-årige killen i Stockholm i höstas. Det är verkligen hemskt att det trots allt ska få gå så långt. Nu kan man inte klandra myndigheterna på något sätt men dock ungdomarna som genomförde dödsmisshandeln. Det är så sjukt egenligen. Vad är syftet? Varför? Jag är så sjukt trött på alla dessa gäng som finns i "trygga" Sverige, det är svårt att förstå vad som driver en till att misshandla ihjäl en annan människa. Finns ingen giltig förklaring. För att vinna respekt? För att de tycker det är roligt? För att det är coolt? Jag kommer nog aldrig att få reda på varför. Även om Sverige är hyfsat tryggt så går det inte att få ett helt våldsfritt land, det förstår jag. Och för de flesta är det inget problem. Men sjukt är det gatuvåld som förekommer, och där ligger det helt hos individen själv att förstå det.
Vissa andra saker kan man dock lägga på staten. Till exempel straff. Livstid i Sverige idag innebär kanske 10 år med gott uppförande. Ordet "livstid" borde få en innebörd, seriöst. Någon som är dömd efter till exempel mord eller våldtäkt och får livstid, ska ha livstid vilket rimligen borde betyda runt 50 år. Nära 90% av folket anser att domstolen borde ge mer rättvisa straff. Och det är väl klart som korvspad om man har dödat eller våldtagit någon att man ska få straff därefter, inte 10 års fängelse. Nu vet jag inte hur många år man får för mildare brott osv men detta behöver staten bättra sig på ordentligt, nära 90% av befolkningen kan inte ha fel.
Nu blev det ett lååångt och djuuupt inlägg igen, men vad ska man göra ^^ thats whats bloggar are for, och så resten kanman täta med lite flumskum =)
...and are you starting to see a pattern here?
Som sagt så har jag överträffat mig själv, har varit riktigt effektiv med även skolarbetet. Hann med fysik, matte och SO på lite dryga två timmar och jag förstår faktiskt det mesta. Big improvement, jag tror Knifetown är ett bra ställe att studera på, det enda som låter är fåglarna som kvittrar ^^ lugn och fin studiemiljö liksom.
Iallafall. SOn fick mig (som med så mycket annat) att tänka till lite. Om dagens rättssamhälle. Sverige är idag världens "tryggaste" land, dvs oron för angrepp och våld när man vistas ute efter mörkrets inbrott är lägst i världen. Det känns ju förstås bra. Själv har jag inga problem med att gå runt nattetid i t ex Uppsala, men å andra sidan har jag ju aldrig råkat ut för något. Allt handlar om att vara på fel plats vid fel tidpunkt. Och för de som verkligen har råkat ut för sådant klandrar jag verkligen inte. Även om Sverige nu skulle vara världens tryggaste land så kan det aldrig bli bra för de som verkligen har otur. Ta tillexempel mordet på den 16-årige killen i Stockholm i höstas. Det är verkligen hemskt att det trots allt ska få gå så långt. Nu kan man inte klandra myndigheterna på något sätt men dock ungdomarna som genomförde dödsmisshandeln. Det är så sjukt egenligen. Vad är syftet? Varför? Jag är så sjukt trött på alla dessa gäng som finns i "trygga" Sverige, det är svårt att förstå vad som driver en till att misshandla ihjäl en annan människa. Finns ingen giltig förklaring. För att vinna respekt? För att de tycker det är roligt? För att det är coolt? Jag kommer nog aldrig att få reda på varför. Även om Sverige är hyfsat tryggt så går det inte att få ett helt våldsfritt land, det förstår jag. Och för de flesta är det inget problem. Men sjukt är det gatuvåld som förekommer, och där ligger det helt hos individen själv att förstå det.
Vissa andra saker kan man dock lägga på staten. Till exempel straff. Livstid i Sverige idag innebär kanske 10 år med gott uppförande. Ordet "livstid" borde få en innebörd, seriöst. Någon som är dömd efter till exempel mord eller våldtäkt och får livstid, ska ha livstid vilket rimligen borde betyda runt 50 år. Nära 90% av folket anser att domstolen borde ge mer rättvisa straff. Och det är väl klart som korvspad om man har dödat eller våldtagit någon att man ska få straff därefter, inte 10 års fängelse. Nu vet jag inte hur många år man får för mildare brott osv men detta behöver staten bättra sig på ordentligt, nära 90% av befolkningen kan inte ha fel.
Nu blev det ett lååångt och djuuupt inlägg igen, men vad ska man göra ^^ thats whats bloggar are for, och så resten kanman täta med lite flumskum =)
...and are you starting to see a pattern here?
Konsten att slösa bort tid
Här kommer, per inspiration af Puttes exellenta 1-2-3-beskrivning, just en sådan.
Konsten att slösa bort tid:
1. Slå på datorn.
2. Lalla runt lite på skrivbordet i ungefär 5 minuter, för att sedan i brist på annat glida in i funderingar.
3. Fundera lite på gamla minnen och vänner från högstadiet. Öppna sedan din webbläsare (it better not be IE) och gå in på bilddagboken.
4. Nu kommer det svåra: välj ut några av på funderade vännernas (eller ovännerna, I don't give a crap, det behöver inte ens vara någon du känner) bilddagbokar och flika upp lite andra användare/bloggar som du hittar under kommentarerna. Ett extra + är om du känner dessa människor på något sätt, då kanske du till och med känner igen människorna på bilderna/i bloggarna.
5. Voila. Surfa runt på det här lama viset i valfritt antal timmar, efter behov.
... eller efter icke-behov, jag borde verkligen vara lite effektiv nu. Chop chop!
Konsten att slösa bort tid:
1. Slå på datorn.
2. Lalla runt lite på skrivbordet i ungefär 5 minuter, för att sedan i brist på annat glida in i funderingar.
3. Fundera lite på gamla minnen och vänner från högstadiet. Öppna sedan din webbläsare (it better not be IE) och gå in på bilddagboken.
4. Nu kommer det svåra: välj ut några av på funderade vännernas (eller ovännerna, I don't give a crap, det behöver inte ens vara någon du känner) bilddagbokar och flika upp lite andra användare/bloggar som du hittar under kommentarerna. Ett extra + är om du känner dessa människor på något sätt, då kanske du till och med känner igen människorna på bilderna/i bloggarna.
5. Voila. Surfa runt på det här lama viset i valfritt antal timmar, efter behov.
... eller efter icke-behov, jag borde verkligen vara lite effektiv nu. Chop chop!
Glad panda
Igår var en bra dag. Igår var jag med min tjej hela dagen, i Knivsta. Idag ska jag träffa en barndomsvän som jag inte har träffat på hur länge som helst. Och idag vaknade jag av att solen sken in i mitt rum.
Kan det bli bättre än såhär?
Kan det bli bättre än såhär?
I-landsbarn är vi allihopa
Idag var en trevlig dag. Kul att träffa alla människor igen efter lovet, mindre kul att dra igång plugget igen. Men trots allt så känner jag att jag har fått min fair share of vila på lovet, jag var faktiskt inte så trött ändå idag efter hela fem timmars sömn. Antingen har man haft kusiner eller skidor på sig, men nu käns det faktiskt rätt lagom att dra igång pluggmaskinen igen.
Väl hemma från skola så pratade jag lite med mor min och vi kom osökt in på ekonomi. Min ekonomi för tillfället är knappt stabil och sen ska det åkas till Schweiz om någon månad. Mamma sa tillslut att jag inte kan ta ansvar för mina egna pengar, och det är delvis sant. Jag har lagt upp en budget fram till lovet som skulle inkludera kläder, fika osv och såklart själva resan, som jag ska betala själv så långt det går. Alla dessa utgifter är ju obligatoriska, och ändå måste man kompromissa hela tiden för att det ens ska bli någon resa. Missförstå mig inte, jag är fullt medveten om att jag ska betala den själv, men jag blir bara så trött när jag gör mitt bästa med ekonomin och bara får folks negativa åsikter rakt i ansiktet. Jag vet att det är befogat, för att prioritera är knappast min starka sida. Men ändå. Jag har nog aldrig varit så här lågt nere sen i somras. Det hela började med mp3-spelaren som jag köpte i höstas. Sen vips så ska man köpa julklappar och gud vet vad och gaaaaaah.
Jag vet, det här är dagens i-landsproblem. Som fan. Jag borde inte ens klaga bara för att jag inte får ihop nåra jävla slantar som ska gå till en massa saker till mig själv och en resa, det är otroligt egentligen vad man sitter här på ena sidan halvklotet och vältrar sig i datorer, tv, bilar, datorer (igen), mobiltelefoner, kläder, vitvaror, mat som går att äta och bekymrar sig över hur man kan få det ännu bättre och bekvämare och lyxigare och dyrare och sånt skit när folk dör av hunger på andra ställen i världen. Helt jävla otroligt egentligen. Jag borde verkligen inte klaga och jag skäms faktiskt lite när jag tänker efter lite och kommer underfund med att det här är en självklar del av min och mina medmänniskors vardag. Utan allt det här skulle hela västvärlden gå under, och det är lite sorgligt egentligen. Oroa er inte, jag har inte gått och blivit nån slags aktivist, men just nu är jag bara så sjukt trött på pengar, hur dumt det än låter. Just nu är pengar ekvivalent med bekymmer för mig. Jag vet att jag kommer att vakna imorgon som vanligt och inte tänka mer på det här men samtalet med min moder fick mig att tänka till. Och jag ska bli bättre på att organisera och planera för min ekonomi, det blir mitt försenade nyårslöfte.
Ursäkta för alla svordomar men nu har jag fått skriva av mig och allt är frid och fröjd ^^
Nu ska jag räkna matte, so long.
Dagens NV-nördstips: tangens för v är alltid lika med sinus för v genom cosinus för v, dvs tan v = sin v / cos v
Oj oj oj, nu har jag allt sjunkit bra lågt...
Väl hemma från skola så pratade jag lite med mor min och vi kom osökt in på ekonomi. Min ekonomi för tillfället är knappt stabil och sen ska det åkas till Schweiz om någon månad. Mamma sa tillslut att jag inte kan ta ansvar för mina egna pengar, och det är delvis sant. Jag har lagt upp en budget fram till lovet som skulle inkludera kläder, fika osv och såklart själva resan, som jag ska betala själv så långt det går. Alla dessa utgifter är ju obligatoriska, och ändå måste man kompromissa hela tiden för att det ens ska bli någon resa. Missförstå mig inte, jag är fullt medveten om att jag ska betala den själv, men jag blir bara så trött när jag gör mitt bästa med ekonomin och bara får folks negativa åsikter rakt i ansiktet. Jag vet att det är befogat, för att prioritera är knappast min starka sida. Men ändå. Jag har nog aldrig varit så här lågt nere sen i somras. Det hela började med mp3-spelaren som jag köpte i höstas. Sen vips så ska man köpa julklappar och gud vet vad och gaaaaaah.
Jag vet, det här är dagens i-landsproblem. Som fan. Jag borde inte ens klaga bara för att jag inte får ihop nåra jävla slantar som ska gå till en massa saker till mig själv och en resa, det är otroligt egentligen vad man sitter här på ena sidan halvklotet och vältrar sig i datorer, tv, bilar, datorer (igen), mobiltelefoner, kläder, vitvaror, mat som går att äta och bekymrar sig över hur man kan få det ännu bättre och bekvämare och lyxigare och dyrare och sånt skit när folk dör av hunger på andra ställen i världen. Helt jävla otroligt egentligen. Jag borde verkligen inte klaga och jag skäms faktiskt lite när jag tänker efter lite och kommer underfund med att det här är en självklar del av min och mina medmänniskors vardag. Utan allt det här skulle hela västvärlden gå under, och det är lite sorgligt egentligen. Oroa er inte, jag har inte gått och blivit nån slags aktivist, men just nu är jag bara så sjukt trött på pengar, hur dumt det än låter. Just nu är pengar ekvivalent med bekymmer för mig. Jag vet att jag kommer att vakna imorgon som vanligt och inte tänka mer på det här men samtalet med min moder fick mig att tänka till. Och jag ska bli bättre på att organisera och planera för min ekonomi, det blir mitt försenade nyårslöfte.
Ursäkta för alla svordomar men nu har jag fått skriva av mig och allt är frid och fröjd ^^
Nu ska jag räkna matte, so long.
Dagens NV-nördstips: tangens för v är alltid lika med sinus för v genom cosinus för v, dvs tan v = sin v / cos v
Oj oj oj, nu har jag allt sjunkit bra lågt...
2008
Så har 2007 försvunnit och 2008 tagit plats på scen. Nu såhär första dagen på året kan man ju fundera lite över vad man förväntar sig över det. Själv hoppas jag på att skolan är barmhärtig mot mig och att jag får mer tid över till vänner och flickvän, särlskilt Knivstaborna som det känns som jag har dissat lite väl mycket under det gågna året. Sen hoppas jag på snö i vinter och en underbar sommar med ovan nämda människor. Vad förväntar du dig av 2008?
Vad som har hänt sen jag kom hem från Norrland är att jag har firat nyår hos pärlan med henne och lite andra människor. Vi fixade middagen själva (sjukt gott) och inväntade tolvslaget med champagneglasen (okej inte riktigt) höjda i Perborns badtunna, det var sjukt mysigt och trevligt. Sen såg vi Casino Royale, jag trodde att jag kom ihåg allt från den, men det gjorde jag inte och jag orkade inte heller följa med i handlingen. Efter det började alla flumma och jag blev supertrött och kom på att några timmars sömn inte vore helt fel då jag ska upp klockan 6:00 imorgon för att åka till Åre. Så sorry om jag var tråkig men som sagt. Lyckades iallafall somna till sist och sov mer än tillräckligt, så det gick bra och jag hann med packningen.
Så imorgon bär det av till Åre, som jag har längtat! 6 minusgrader och det har kommit 4-10 nysnö per dag i 4 dagar nu, det kan inte bli bättre. Nu får jag också användning för mina nya skidkläder som jag har fått av en massa människor i julklapp och födelsedagspresent, tackar tackar. Nu har jag även en hjälm så jag tänker då fan inte vara försiktig ^^
Nu ska jag natta, gott nytt år till alla läsare!
Kom förresten på att min blogg är jävligt ful, så om någon vet hur man ändrar skiten med egen bakgrund så är jag tacksam för hjälp...
Vad som har hänt sen jag kom hem från Norrland är att jag har firat nyår hos pärlan med henne och lite andra människor. Vi fixade middagen själva (sjukt gott) och inväntade tolvslaget med champagneglasen (okej inte riktigt) höjda i Perborns badtunna, det var sjukt mysigt och trevligt. Sen såg vi Casino Royale, jag trodde att jag kom ihåg allt från den, men det gjorde jag inte och jag orkade inte heller följa med i handlingen. Efter det började alla flumma och jag blev supertrött och kom på att några timmars sömn inte vore helt fel då jag ska upp klockan 6:00 imorgon för att åka till Åre. Så sorry om jag var tråkig men som sagt. Lyckades iallafall somna till sist och sov mer än tillräckligt, så det gick bra och jag hann med packningen.
Så imorgon bär det av till Åre, som jag har längtat! 6 minusgrader och det har kommit 4-10 nysnö per dag i 4 dagar nu, det kan inte bli bättre. Nu får jag också användning för mina nya skidkläder som jag har fått av en massa människor i julklapp och födelsedagspresent, tackar tackar. Nu har jag även en hjälm så jag tänker då fan inte vara försiktig ^^
Nu ska jag natta, gott nytt år till alla läsare!
Kom förresten på att min blogg är jävligt ful, så om någon vet hur man ändrar skiten med egen bakgrund så är jag tacksam för hjälp...
