I-landsbarn är vi allihopa
Idag var en trevlig dag. Kul att träffa alla människor igen efter lovet, mindre kul att dra igång plugget igen. Men trots allt så känner jag att jag har fått min fair share of vila på lovet, jag var faktiskt inte så trött ändå idag efter hela fem timmars sömn. Antingen har man haft kusiner eller skidor på sig, men nu käns det faktiskt rätt lagom att dra igång pluggmaskinen igen.
Väl hemma från skola så pratade jag lite med mor min och vi kom osökt in på ekonomi. Min ekonomi för tillfället är knappt stabil och sen ska det åkas till Schweiz om någon månad. Mamma sa tillslut att jag inte kan ta ansvar för mina egna pengar, och det är delvis sant. Jag har lagt upp en budget fram till lovet som skulle inkludera kläder, fika osv och såklart själva resan, som jag ska betala själv så långt det går. Alla dessa utgifter är ju obligatoriska, och ändå måste man kompromissa hela tiden för att det ens ska bli någon resa. Missförstå mig inte, jag är fullt medveten om att jag ska betala den själv, men jag blir bara så trött när jag gör mitt bästa med ekonomin och bara får folks negativa åsikter rakt i ansiktet. Jag vet att det är befogat, för att prioritera är knappast min starka sida. Men ändå. Jag har nog aldrig varit så här lågt nere sen i somras. Det hela började med mp3-spelaren som jag köpte i höstas. Sen vips så ska man köpa julklappar och gud vet vad och gaaaaaah.
Jag vet, det här är dagens i-landsproblem. Som fan. Jag borde inte ens klaga bara för att jag inte får ihop nåra jävla slantar som ska gå till en massa saker till mig själv och en resa, det är otroligt egentligen vad man sitter här på ena sidan halvklotet och vältrar sig i datorer, tv, bilar, datorer (igen), mobiltelefoner, kläder, vitvaror, mat som går att äta och bekymrar sig över hur man kan få det ännu bättre och bekvämare och lyxigare och dyrare och sånt skit när folk dör av hunger på andra ställen i världen. Helt jävla otroligt egentligen. Jag borde verkligen inte klaga och jag skäms faktiskt lite när jag tänker efter lite och kommer underfund med att det här är en självklar del av min och mina medmänniskors vardag. Utan allt det här skulle hela västvärlden gå under, och det är lite sorgligt egentligen. Oroa er inte, jag har inte gått och blivit nån slags aktivist, men just nu är jag bara så sjukt trött på pengar, hur dumt det än låter. Just nu är pengar ekvivalent med bekymmer för mig. Jag vet att jag kommer att vakna imorgon som vanligt och inte tänka mer på det här men samtalet med min moder fick mig att tänka till. Och jag ska bli bättre på att organisera och planera för min ekonomi, det blir mitt försenade nyårslöfte.
Ursäkta för alla svordomar men nu har jag fått skriva av mig och allt är frid och fröjd ^^
Nu ska jag räkna matte, so long.
Dagens NV-nördstips: tangens för v är alltid lika med sinus för v genom cosinus för v, dvs tan v = sin v / cos v
Oj oj oj, nu har jag allt sjunkit bra lågt...
Väl hemma från skola så pratade jag lite med mor min och vi kom osökt in på ekonomi. Min ekonomi för tillfället är knappt stabil och sen ska det åkas till Schweiz om någon månad. Mamma sa tillslut att jag inte kan ta ansvar för mina egna pengar, och det är delvis sant. Jag har lagt upp en budget fram till lovet som skulle inkludera kläder, fika osv och såklart själva resan, som jag ska betala själv så långt det går. Alla dessa utgifter är ju obligatoriska, och ändå måste man kompromissa hela tiden för att det ens ska bli någon resa. Missförstå mig inte, jag är fullt medveten om att jag ska betala den själv, men jag blir bara så trött när jag gör mitt bästa med ekonomin och bara får folks negativa åsikter rakt i ansiktet. Jag vet att det är befogat, för att prioritera är knappast min starka sida. Men ändå. Jag har nog aldrig varit så här lågt nere sen i somras. Det hela började med mp3-spelaren som jag köpte i höstas. Sen vips så ska man köpa julklappar och gud vet vad och gaaaaaah.
Jag vet, det här är dagens i-landsproblem. Som fan. Jag borde inte ens klaga bara för att jag inte får ihop nåra jävla slantar som ska gå till en massa saker till mig själv och en resa, det är otroligt egentligen vad man sitter här på ena sidan halvklotet och vältrar sig i datorer, tv, bilar, datorer (igen), mobiltelefoner, kläder, vitvaror, mat som går att äta och bekymrar sig över hur man kan få det ännu bättre och bekvämare och lyxigare och dyrare och sånt skit när folk dör av hunger på andra ställen i världen. Helt jävla otroligt egentligen. Jag borde verkligen inte klaga och jag skäms faktiskt lite när jag tänker efter lite och kommer underfund med att det här är en självklar del av min och mina medmänniskors vardag. Utan allt det här skulle hela västvärlden gå under, och det är lite sorgligt egentligen. Oroa er inte, jag har inte gått och blivit nån slags aktivist, men just nu är jag bara så sjukt trött på pengar, hur dumt det än låter. Just nu är pengar ekvivalent med bekymmer för mig. Jag vet att jag kommer att vakna imorgon som vanligt och inte tänka mer på det här men samtalet med min moder fick mig att tänka till. Och jag ska bli bättre på att organisera och planera för min ekonomi, det blir mitt försenade nyårslöfte.
Ursäkta för alla svordomar men nu har jag fått skriva av mig och allt är frid och fröjd ^^
Nu ska jag räkna matte, so long.
Dagens NV-nördstips: tangens för v är alltid lika med sinus för v genom cosinus för v, dvs tan v = sin v / cos v
Oj oj oj, nu har jag allt sjunkit bra lågt...
Kommentarer
Postat av: pärlan
"mat som går att äta"
men mat som inte går att äta då? det är ju sån mat som vi verkligen inte behöver, mat som går att äta äter man ju i alla fall upp?
du är för söt..
Postat av: Emmy
Jag håller med, fast min syn är just nu mer miljötänkande. Vi konsumerar aldeles för mkt! Och man får klaga på sin blogg om det inte är emoklagande :D
Postat av: Dillen
jag älskar pengar
Postat av: Tan
Tan v = Sin v/Cos v är bra att veta... Men vilka fan är dom där Sin och Cos?
Trackback
