erik the aviator

Såg nyss klart det sista avsnittet i dokumentärserien stridspiloterna som går på kanal 5. Mycket bra serie faktiskt, inget USA-vridet coolt hightech-program á la discovery channel utan mest (mestadels) opartiska plain facts om den studieväg som man måste slå in på för att bli stridspilot i Sverige.

Min dröm, ända sen jag var liten palt, har alltid varit att kunna flyga. Från början var det mest liksom att bara kunna hoppa upp i luften och flyga "för egen maskin" vart man ville, men med åren så insåg jag ju att det är en fin tanke men måhända inte så rimlig. Så jag började tänka på att flyga med hjälpmedel, alltså flyga med flygplan. Och hur coolt var det inte när man var liten med alla häftiga framtidsyrken: polis, brandman, pilot? Ett jobb som ständigt är spännande och ärofyllt, och kanske ett jobb där man får använda sådana där coola pikadoller. Så tror jag att varenda liten svensk pojke har tänkt någon gång.

Men, som sagt så med åren så kanske det inte blir lika coolt längre med den där pikadollen, eller det kanske inte är värt risken att bli brandman. Men drömmen att flyga har jag aldrig släppt. Som civilpilot finns är det inte mer riskfyllt än att sitta på ett kontor och arbeta, läste någon gång att det är runt 30 gånger säkrare att flyga än att sitta i ditt eget vardagsrum. Sannolikt baserat på statistik över överfall, inbrott och olyckor i hemmet samt att annonsen nog var riktad åt flygrädda. Men ändå. Att flyga är ett mycket säkert sätt att transportera sig på och även rätt kul. Jag inser dock att det kan bli rätt enformigt att flyga ett civilt flygplan, det enda du som pilot behöver göra är att ta hand om start och landning så fixar autopiloten resten.

Så jag har funderat i några år på att söka till försvarets pilotskola. Det finns en rad för- och nackdelar med det. Bland nackdelarna finns ju förstås den ökade risken man utsätts för i ett stridsflygplan, och den mångdubblas ju om man verkligen behöver flyga i "skarpt läge". Även utlandstjänsten är ett minus som jag ser det, det är nog en väldigt fin tanke att känna att man gör en insats för folk i oroliga länder men man har en obligatorisk utlandstjänst på 5-10 år som stridspilot så det är en rätt lång period. Om jag beslutar mig för att utbilda mig till stridspilot så innebär det även att jag aldrig kommer att få tid att studera vidare på något universitet då maximal antagningsålder är 23 år för utbildningen. Det betyder att jag kommer att vara typ 30-35 år gammal innan jag ens får chansen att hoppa av försvaret och då är det kanske inte så lägligt att ta upp studierna igen.

Det positiva är ju för mig iallafall själva flygningen. Att få betalt för att komma till flygbasen på morgonen, sticka upp bland molnen i runt 1000 km/h och bara flyga - det måste vara världens roligaste jobb. Kanske för att jag är helt såld på det här med att flyga, men ändå. Ett annat + är att utbildningen är helt gratis, staten (alltså ni ^^) betalar. Inga studielån med andra ord.

Förut var jag mer optimistisk till min framtid som stridspilot men nu när jag har fått face the facts så är jag inte lika sugen. Ett annat minus är ju miljöpåverkan som är oerhört stor med ett stridsflygplan, och såklart tanken om att våld föder våld. För om det blir krig kommer det vara jag som får vara med och försvara. Så just nu står mina framtidsplaner still, faktiskt. Förut var det mer självklart att det här vill jag bli, men nu känns det som om jag behöver en plan B om det här inte blir av, vilket just nu är 50/50.

Men drömmen att flyga lever kommer alltid att leva kvar.