Nej men ser man på fan
FYI: jag anser att morötter inte skall kokas, då hela grejen med morotsätande då går förlorat. Självklart tänker jag på krispigheten, den något mer orangeaktika färgen samt det faktum att jag har sovit tre timmar inatt.
The Matrix
Ursäkta för att jag inte uppdaterat på ett tag, men bloggen känns ganska sval just nu och jag orkar helt enkelt inte skriva något. Inte för att det är någon vidare förlust för er men. Att blogga är rätt patetiskt egentligen...
Dock så kom jag på något att ta upp. The Matrix.
De flesta känner nog till denna berömda filmtriologi. Jag såg The Matrix, första filmen för några veckor sen med klassen, innan det hade jag sett The Matrix Reloaded, den andra filmen, och The Matrix Revolutions, den tredje, på bio. Detta var naturligtvis nästan helt bortkastade hundralappar då jag inte förstod ett dyft när jag såg dem. Jag vet inte hur mycket jag har fått höra av både gamla och nya vänner att jag skulle sett första innan jag såg den andra och tredje, men det hade aldrig liksom blivit av tills för några veckor sen med klassen. Idag cyklade jag ner till Knivsta Videobutik och hyrde tvåan och trean för att se om de båda nu när jag sett första och fattat vad The Matrix egentligen är. Jag är urusel på att förklara saker och jag är nästan dömd att misslyckas om jag ska förklara konceptet The Matrix för er som inte har sett filmerna, dessutom är det nog väldigt få som inte har sett filmerna överhuvudtaget. Hursomhelst ska jag göra ett försök.
The Matrix är en artificiell värld som helt och hållet är uppbyggd av matriser, datorkoder som utgör program. Världen är identisk med vår nutida värld, med alla kontinenter och länder och invånare. Rättare sagt så är Matrix vår nutida värld, där människorna lever som vanligt, som de gör idag. Vad människorna inte vet är att de alla är en del av matrisen och de program som utgör Matrix. De lever som vi gör idag, ovetandes om att världen de lever i inte är äkta. Den verkliga världen i Matrix utspelar sig något/några sekel i framtiden räknat från nu, invånarna i den världen har tappat tideräkningen och vet inte säkert. I denna värld är Jordens yta ödelagd och helt och hållet övertagen av robotar. De få människor som finns lever i minoritet i grottstaden Zion, människornas sista befästning. Maktskiftet mellan man och maskin skedde inom ett par år efter nutiden räknat, då människan uppfann AI, artificiell intelligens. Robotarna fick helt nya egenskaper, bland annat logisk beslutsförmåga som till slut resulterade i att människorna blev förslavade. De människor som inte lyckades fly och lägga grund till Zion fångades och användes som biologiska batterier för att försörja robotarna med energi, då ett konstant lock av moln hade lagt sig på himlen och därmed uteslutit allt solljus. Robotarna förökade människorna på konstgjord väg och växte upp dem på stora fält, där de ligger medvetslösa, inneslutna i en livsuppehållande kapsel från födsel till död, i ett enda syfte; att försörja maskinerna med energi.
Det är dessa människor som lever i Matrix. I den verkliga världen där de fungerar som energikälla till robotarna är de samtidigt inkopplade till Matrix. Deras själ lever hos deras gestalt i Matrix medan deras verkliga kropp finns hos robotarna, som växer upp människorna i deras egna syften. Genom att koppla in dem till Matrix slipper man deras medvetande om vad de utsätts för samtidigt som robotarna kan dränera människornas energi. De människor som lever i Zion kan vid behov kopplas in och ut ur Matrix. De använder detta på olika sätt, bland annat för att hitta fler människor som är redo att kopplas ur för första gången för att på så sätt få ut fler människor ur robotarnas grepp. I The Matrix-triologin använder människorna Matrix till bland annat att lösa konflikten och få slut på kriget mellan människa och maskin. Detta är bara en bråkdel av hur Matrix fungerar och hur komplex handlingen är i filmerna, men jag vill inte skriva längre än så på det redan för långa inlägget.
Hursomhelst är The Matrix-triologin helt lysande filmer, man måste verkligen koncentrera sig på att förstå konceptet kring hela Matrix, vad det används till och vilken roll det spelar för människorna. Det går att fördjupa sig otroligt mycket om man vill det men då får man räkna med lite eftertanke var och varannan sekund. Otroligt genomtänkt och en lysande filmidé är det iallafall, creds till filmens upphovsmän där. Jag betvivlar att någon inte har sett filmerna, eller iallafall sett någon av dem. Ettan är bäst enligt mig och också den som man måste se för att ens förstå någonting av de andra. Till er som mot förmodan inte har sett dem, gör det. Det är filmkonst när den är som bäst.
Matriserna i The Matrix.
Dock så kom jag på något att ta upp. The Matrix.
De flesta känner nog till denna berömda filmtriologi. Jag såg The Matrix, första filmen för några veckor sen med klassen, innan det hade jag sett The Matrix Reloaded, den andra filmen, och The Matrix Revolutions, den tredje, på bio. Detta var naturligtvis nästan helt bortkastade hundralappar då jag inte förstod ett dyft när jag såg dem. Jag vet inte hur mycket jag har fått höra av både gamla och nya vänner att jag skulle sett första innan jag såg den andra och tredje, men det hade aldrig liksom blivit av tills för några veckor sen med klassen. Idag cyklade jag ner till Knivsta Videobutik och hyrde tvåan och trean för att se om de båda nu när jag sett första och fattat vad The Matrix egentligen är. Jag är urusel på att förklara saker och jag är nästan dömd att misslyckas om jag ska förklara konceptet The Matrix för er som inte har sett filmerna, dessutom är det nog väldigt få som inte har sett filmerna överhuvudtaget. Hursomhelst ska jag göra ett försök.
The Matrix är en artificiell värld som helt och hållet är uppbyggd av matriser, datorkoder som utgör program. Världen är identisk med vår nutida värld, med alla kontinenter och länder och invånare. Rättare sagt så är Matrix vår nutida värld, där människorna lever som vanligt, som de gör idag. Vad människorna inte vet är att de alla är en del av matrisen och de program som utgör Matrix. De lever som vi gör idag, ovetandes om att världen de lever i inte är äkta. Den verkliga världen i Matrix utspelar sig något/några sekel i framtiden räknat från nu, invånarna i den världen har tappat tideräkningen och vet inte säkert. I denna värld är Jordens yta ödelagd och helt och hållet övertagen av robotar. De få människor som finns lever i minoritet i grottstaden Zion, människornas sista befästning. Maktskiftet mellan man och maskin skedde inom ett par år efter nutiden räknat, då människan uppfann AI, artificiell intelligens. Robotarna fick helt nya egenskaper, bland annat logisk beslutsförmåga som till slut resulterade i att människorna blev förslavade. De människor som inte lyckades fly och lägga grund till Zion fångades och användes som biologiska batterier för att försörja robotarna med energi, då ett konstant lock av moln hade lagt sig på himlen och därmed uteslutit allt solljus. Robotarna förökade människorna på konstgjord väg och växte upp dem på stora fält, där de ligger medvetslösa, inneslutna i en livsuppehållande kapsel från födsel till död, i ett enda syfte; att försörja maskinerna med energi.
Det är dessa människor som lever i Matrix. I den verkliga världen där de fungerar som energikälla till robotarna är de samtidigt inkopplade till Matrix. Deras själ lever hos deras gestalt i Matrix medan deras verkliga kropp finns hos robotarna, som växer upp människorna i deras egna syften. Genom att koppla in dem till Matrix slipper man deras medvetande om vad de utsätts för samtidigt som robotarna kan dränera människornas energi. De människor som lever i Zion kan vid behov kopplas in och ut ur Matrix. De använder detta på olika sätt, bland annat för att hitta fler människor som är redo att kopplas ur för första gången för att på så sätt få ut fler människor ur robotarnas grepp. I The Matrix-triologin använder människorna Matrix till bland annat att lösa konflikten och få slut på kriget mellan människa och maskin. Detta är bara en bråkdel av hur Matrix fungerar och hur komplex handlingen är i filmerna, men jag vill inte skriva längre än så på det redan för långa inlägget.
Hursomhelst är The Matrix-triologin helt lysande filmer, man måste verkligen koncentrera sig på att förstå konceptet kring hela Matrix, vad det används till och vilken roll det spelar för människorna. Det går att fördjupa sig otroligt mycket om man vill det men då får man räkna med lite eftertanke var och varannan sekund. Otroligt genomtänkt och en lysande filmidé är det iallafall, creds till filmens upphovsmän där. Jag betvivlar att någon inte har sett filmerna, eller iallafall sett någon av dem. Ettan är bäst enligt mig och också den som man måste se för att ens förstå någonting av de andra. Till er som mot förmodan inte har sett dem, gör det. Det är filmkonst när den är som bäst.
Matriserna i The Matrix.
Franz Ferdinand
Igår när jag gjorde matten hade jag Franz Ferdinands You Could Have It So Much Better på repeat hela tiden. Om och om igen lyssnade jag på albumet och jäklar vad bra de är! Första gången jag hörde dem tyckte jag att de var rentav dåliga, men jag tycker att musik som har potential att vara bra (dvs kanske tillhör den genre man gillar) förtjänar en chans till, vilket de fick. Och nu kan jag inte hitta en enda dålig låt på skivan.
Franz Ferdinand är ett gäng skottar som bildades 2001. Namnet fick de från den serbiske kronprinsen med samma namn som mördades 1914 av en nationalist, vilket kom att starta första världskriget. De slog igenom 2004 med Take me out, se nedan. Franz Ferdinand tillhör genren Indie, samma som Arctic Monkeys. De är rätt lika men ändå olika, lyssna och döm själva.
Walk away. Bästa låten hittils, enligt mig. Musikvideon är dessutom grym.
Take me out. Hade inte hört den innan men även den är grymt bra.
Den sista låten jag ville lägga upp, Eleanor put your boots on, går inte att embed:a så om man vill se den får man gå in på youtube: http://www.youtube.com/watch?v=-ws50OwSgdQ
Why don't you walk away?
No buildings will fall down
Won't you walk away
No quake will split the ground
Why don't you walk away
The sun won't swallow the sky
Why don't you walk away?
Statues will not cry
Franz Ferdinand är ett gäng skottar som bildades 2001. Namnet fick de från den serbiske kronprinsen med samma namn som mördades 1914 av en nationalist, vilket kom att starta första världskriget. De slog igenom 2004 med Take me out, se nedan. Franz Ferdinand tillhör genren Indie, samma som Arctic Monkeys. De är rätt lika men ändå olika, lyssna och döm själva.
Walk away. Bästa låten hittils, enligt mig. Musikvideon är dessutom grym.
Take me out. Hade inte hört den innan men även den är grymt bra.
Den sista låten jag ville lägga upp, Eleanor put your boots on, går inte att embed:a så om man vill se den får man gå in på youtube: http://www.youtube.com/watch?v=-ws50OwSgdQ
Why don't you walk away?
No buildings will fall down
Won't you walk away
No quake will split the ground
Why don't you walk away
The sun won't swallow the sky
Why don't you walk away?
Statues will not cry
Studentrabatt
Trillade av en händelse in på mecenats hemsida när jag googlade runt på trafikskolor. För er som inte vet vad det är så är det företaget bakom det till synes rätt onödiga studentkortet, vem har egentligen nånsin använt det? Där surfade jag runt lite och hittade en bra grej för mig som förmodligen ska byta till comviq snart, comviq kompis abonnemang som kostar 29 kr/månad mot 50 eller 100 eller vad det nu är per månad i vanliga fall. Hur bra är inte det? Man slipper köpa nytt bevis varje månad för att ens prisplan har gått ut. Jag funderar seriöst på att slå till, 30 spänn i månaden är ingenting om det praktiskt taget inte heller kostar så mycket mer än så, alla kompisar har ju comviq numera.
Hittade inte så mycket annat av intresse på hemsidan men gå in och kolla vetja, de har rabatt på bl a apple-datorer för er som ska köpa nytt.
Det där gula fula kortet kanske kommer till nytta trots allt ^^
Hittade inte så mycket annat av intresse på hemsidan men gå in och kolla vetja, de har rabatt på bl a apple-datorer för er som ska köpa nytt.
Det där gula fula kortet kanske kommer till nytta trots allt ^^
Uppsala, tur (och retur?)
När jag i slutet av förra sommaren skulle flytta till Uppsala kändes det lite konstigt. I hela mitt liv fram till då har jag bott i Knivsta i två olika hus då mamma och pappa är skilda. Jag hade flyttat en gång tidigare och det var från mitt barndomshem på Källbacken till Olof Thunmans väg, med pappa. Det innebar en flytt från ena änden i Knivsta till den andra, i princip. Jag minns att jag egentligen inte var så glad över detta och jag har många gånger tänkt på hur det skulle vara att bo där igen. Det är nog inget som jag skulle vilja men ibland så saknar jag Källbacken och alla fina barndomsminnen jag har därifrån. Nu har vi bott i vårat "nya" hus i snart sex år så jag har vant mig om man säger så.
Jag har då bott på tre olika ställen i Knivsta, kan man säga. Dock har de flytterna varit inom Knivsta och det har aldrig varit längre än 7 km mellan de olika bostäderna. Jag har haft en fin uppväxt där med alla kompisar, speciellt när jag var lite yngre. Ju äldre man blev desto mer medveten blev man dock om hur litet Knivsta egentligen är, och när man började lära känna folk i högstadiet så märkte man hur vanligt det var att de flesta kände varandra. Man började se utanför det lilla bondesamhället och ta sina första stapplande steg utanför det. På helgerna åkte man antingen till Uppsala eller Stockholm, dock var jag aldrig speciellt mycket i Stockholm utan höll mig mest i Uppsala. Det var skoj att åka in bara sådär och spela biljard, gå på bio, shoppa, och så vidare med sina kompisar. Man fick snabbt lokalsinne i Uppsalas centrala del och runt ån. Att åka in till Stockholm kändes lite stort och då passade Uppsala bättre. 10 minuter med tåg är ju ingenting egentligen...
Så när jag förra sommaren skulle flytta in kändes det trots allt lite konstigt, även om Uppsala var den stad jag kände till bäst. Något tog emot när man lämnade Knivsta och sin barndom bakom sig. För det är precis så jag känner nu. Jag undrade då om det skulle bli bra att bo därinne och det visade sig vara hur skönt som helst. Nu, ungefär sju månader senare, känner jag mig riktigt hemma i Uppsala. Jag tycker Uppsala är en bra stad, stor utan att bli hysterisk men ändå liten utan att vara sömnig. Speciellt områdena kring ån gillar jag, jag kan bara föreställa mig hur skönt det måste vara på sommaren att sitta där och chilla med skönt folk. Det finns tillräckligt med affärer och butiker och caféerna är supermysiga (nåja, vissa iallafall). Kort sagt trivs jag här. Fine, alla sthlmsbrats får hata mig för det. Men det gör jag verkligen.
Hur som haver så känner jag mer och mer att Knivsta inte längre är vad det har varit för mig, vilket är tråkigt. Jag suckar inombords när jag ser den nya kullen moppepojkar (som förövrigt precis har krupit ut ur garaget för säsongen med sina trimmade moppar) köra runt som galningar i det som kallas Knivsta centrum. Jag inser att jag har växt ifrån Knivsta men vill samtidigt inte erkänna det då det lilla samhället sin bondestatus till trots faktiskt har en speciell plats i mitt hjärta med många fina minnen. På sommaren är det jättefint och man kan bada från bryggan, så det är väl bra på ledig tid att vara där. Men när jag går skola och umgås med flickvän och alla nya vänner så är det svårt för Knivsta att hävda sig på något sätt. Jag känner även att jag har växt ifrån många av de människor jag kände lite halvdant där, nu är det bara ett fåtal bra vänner från Knivsta som jag håller kontakten med.
Jag kommer såklart alltid komma tillbaka dit men Knivsta är inte längre det det har varit, för mig iallafall. Nu är det Uppsala som gäller och jag klagar knappast, men jag får försöka vara i Knivsta och hålla ställningarna där lite också framöver.
Mitt hem, som jag ser det... eller?
Jag har då bott på tre olika ställen i Knivsta, kan man säga. Dock har de flytterna varit inom Knivsta och det har aldrig varit längre än 7 km mellan de olika bostäderna. Jag har haft en fin uppväxt där med alla kompisar, speciellt när jag var lite yngre. Ju äldre man blev desto mer medveten blev man dock om hur litet Knivsta egentligen är, och när man började lära känna folk i högstadiet så märkte man hur vanligt det var att de flesta kände varandra. Man började se utanför det lilla bondesamhället och ta sina första stapplande steg utanför det. På helgerna åkte man antingen till Uppsala eller Stockholm, dock var jag aldrig speciellt mycket i Stockholm utan höll mig mest i Uppsala. Det var skoj att åka in bara sådär och spela biljard, gå på bio, shoppa, och så vidare med sina kompisar. Man fick snabbt lokalsinne i Uppsalas centrala del och runt ån. Att åka in till Stockholm kändes lite stort och då passade Uppsala bättre. 10 minuter med tåg är ju ingenting egentligen...
Så när jag förra sommaren skulle flytta in kändes det trots allt lite konstigt, även om Uppsala var den stad jag kände till bäst. Något tog emot när man lämnade Knivsta och sin barndom bakom sig. För det är precis så jag känner nu. Jag undrade då om det skulle bli bra att bo därinne och det visade sig vara hur skönt som helst. Nu, ungefär sju månader senare, känner jag mig riktigt hemma i Uppsala. Jag tycker Uppsala är en bra stad, stor utan att bli hysterisk men ändå liten utan att vara sömnig. Speciellt områdena kring ån gillar jag, jag kan bara föreställa mig hur skönt det måste vara på sommaren att sitta där och chilla med skönt folk. Det finns tillräckligt med affärer och butiker och caféerna är supermysiga (nåja, vissa iallafall). Kort sagt trivs jag här. Fine, alla sthlmsbrats får hata mig för det. Men det gör jag verkligen.
Hur som haver så känner jag mer och mer att Knivsta inte längre är vad det har varit för mig, vilket är tråkigt. Jag suckar inombords när jag ser den nya kullen moppepojkar (som förövrigt precis har krupit ut ur garaget för säsongen med sina trimmade moppar) köra runt som galningar i det som kallas Knivsta centrum. Jag inser att jag har växt ifrån Knivsta men vill samtidigt inte erkänna det då det lilla samhället sin bondestatus till trots faktiskt har en speciell plats i mitt hjärta med många fina minnen. På sommaren är det jättefint och man kan bada från bryggan, så det är väl bra på ledig tid att vara där. Men när jag går skola och umgås med flickvän och alla nya vänner så är det svårt för Knivsta att hävda sig på något sätt. Jag känner även att jag har växt ifrån många av de människor jag kände lite halvdant där, nu är det bara ett fåtal bra vänner från Knivsta som jag håller kontakten med.
Jag kommer såklart alltid komma tillbaka dit men Knivsta är inte längre det det har varit, för mig iallafall. Nu är det Uppsala som gäller och jag klagar knappast, men jag får försöka vara i Knivsta och hålla ställningarna där lite också framöver.
Mitt hem, som jag ser det... eller?
Mr Cool
Jävlar vilken nostalgi...
Ta av dig din truckerkeps, lystring!
Ta av dig din truckerkeps, yes!
Ta av dig din truckerkeps, Mister cool säger:
Men, ta av dig din truckerkeps, för att han vill att du
Tar av dig din truckerkeps,
Ta av dig din truckerkeps, yes
Ta av dig din truckerkeps
Ta av dig din truckerkeps
Ta av , ta av, ta av, ta av, ta av dig din truckerkeps!
För Mister cool!
Pang (pang), boom (boom), WOW - Mister cool
Pang (pang), boom (boom), crash - Mister cool
Alla boots, alla doots, han är här han är där ... han är Mister cool
---
"Känn dig omtyckt!"
=)
Ta av dig din truckerkeps, lystring!
Ta av dig din truckerkeps, yes!
Ta av dig din truckerkeps, Mister cool säger:
Men, ta av dig din truckerkeps, för att han vill att du
Tar av dig din truckerkeps,
Ta av dig din truckerkeps, yes
Ta av dig din truckerkeps
Ta av dig din truckerkeps
Ta av , ta av, ta av, ta av, ta av dig din truckerkeps!
För Mister cool!
Pang (pang), boom (boom), WOW - Mister cool
Pang (pang), boom (boom), crash - Mister cool
Alla boots, alla doots, han är här han är där ... han är Mister cool
---
"Känn dig omtyckt!"
=)
Dance4life
Hade tänkt att uppdatera efter i fredags hela helgen men har inte orkat tills nu.
Jag tänkte börja med att tacka för senast, Emmy och Julia. Supertrevligt var det med både gänget och nya människor. Jag lyckades dock som vanligt med att inte bli bra på en enda bild som togs under kvällen, snarare tvärtom. Men kul bilder blev det iallafall och det är ju huvudsaken... eller? Julias presenter var även de rätt roliga, hehe. Emmy, vänta bara tills nästa år så ska du få se! Hela den delen sköttes i Arvidssonhuset, sen gick vi ut till garaget. Jag måste säga att jag verkligen avgudar erat garage, vilken bra grej det är egentligen med ett litet sova-över/mysställe sådär! Ett annat plus är ju att man slipper störa päron och andra syskon alla vinner på det liksom ^^ I garaget chillade vi kvar resten av kvällen och pratade och framförallt dansade oss svettiga. Dans är något jag verkligen älskar!
När jag stog där på dansgolvet med alla andra fick jag en liten preview av hur det skulle kunna se ut om några år när vi alla är myndiga (även ni 92:or ^^) och kan dra ut och bara skaka loss sådär. Hur underbart är det inte på en skala? Jag har insett att jag är rätt dålig på det men det bryr jag mig inte om, jag har alltid kul på dansgolvet så =) dock hade det varit rätt coolt om man kunde nåra michael jackson-moves, det är något vi får jobba på syrran.
Efter det så var det dags för Julias kompisar att dra så det blev bara vi kvar. Det var himla mysigt och trevligt. Vi låg väl där en timme eller så innan det var dags för folk att dra hem till sig. Jag, osten och ebba åkte nattbussen hem så jag var hemma vid 03:00. Den natten sov jag som en stock och vaknade ungefär lika trött 14:00 dagen därpå.
Hursomhelst var det himla värt och jag hade verkligen supertrevligt. Det är kul med lite större tillställningar ibland mellan filmkvällarna måste jag säga =)
Jag tänkte börja med att tacka för senast, Emmy och Julia. Supertrevligt var det med både gänget och nya människor. Jag lyckades dock som vanligt med att inte bli bra på en enda bild som togs under kvällen, snarare tvärtom. Men kul bilder blev det iallafall och det är ju huvudsaken... eller? Julias presenter var även de rätt roliga, hehe. Emmy, vänta bara tills nästa år så ska du få se! Hela den delen sköttes i Arvidssonhuset, sen gick vi ut till garaget. Jag måste säga att jag verkligen avgudar erat garage, vilken bra grej det är egentligen med ett litet sova-över/mysställe sådär! Ett annat plus är ju att man slipper störa päron och andra syskon alla vinner på det liksom ^^ I garaget chillade vi kvar resten av kvällen och pratade och framförallt dansade oss svettiga. Dans är något jag verkligen älskar!
När jag stog där på dansgolvet med alla andra fick jag en liten preview av hur det skulle kunna se ut om några år när vi alla är myndiga (även ni 92:or ^^) och kan dra ut och bara skaka loss sådär. Hur underbart är det inte på en skala? Jag har insett att jag är rätt dålig på det men det bryr jag mig inte om, jag har alltid kul på dansgolvet så =) dock hade det varit rätt coolt om man kunde nåra michael jackson-moves, det är något vi får jobba på syrran.
Efter det så var det dags för Julias kompisar att dra så det blev bara vi kvar. Det var himla mysigt och trevligt. Vi låg väl där en timme eller så innan det var dags för folk att dra hem till sig. Jag, osten och ebba åkte nattbussen hem så jag var hemma vid 03:00. Den natten sov jag som en stock och vaknade ungefär lika trött 14:00 dagen därpå.
Hursomhelst var det himla värt och jag hade verkligen supertrevligt. Det är kul med lite större tillställningar ibland mellan filmkvällarna måste jag säga =)
