Jahapp
Ja du, känns inte speciellt motiverat att sitta inne som en sunkig tvättbjörn och blogga när man kan vara utomhus och springa längs vetefälten, cykla till Öland eller luffa upp till Bure(å) i bara t-shirt och shorts eller göra vad man nu vill när vårsolen äntligen har tittat fram på riktigt.
Så jag gör som så många andra, jag skiter i bloggen sålänge. Förvänta er inte att jag uppdaterat med andra ord, det skulle isåfall bli om jag har något riktigt viktigt (verkligen dötrist) att berätta eller tycka till om. Men tillsvidare står den.
5 + 5 = 10. Och missbrukare bör få rena kanyler. Sådeså! Där var det slut. Nu säger jag inte ett ord till. Förutom det. Och det, och nu det. It just keeps coming...
Så jag gör som så många andra, jag skiter i bloggen sålänge. Förvänta er inte att jag uppdaterat med andra ord, det skulle isåfall bli om jag har något riktigt viktigt (verkligen dötrist) att berätta eller tycka till om. Men tillsvidare står den.
5 + 5 = 10. Och missbrukare bör få rena kanyler. Sådeså! Där var det slut. Nu säger jag inte ett ord till. Förutom det. Och det, och nu det. It just keeps coming...
Jag ger upp
Ok, jag erkänner mig slagen av Ida, Pärlan, Oskar och alla er andra som är för fildelning. Jag tänkte på det nyss och insåg att mina argument inte riktigt håller i längden... det är ju trots allt ett bra sätt för nya artister att bli kända, och ett bra sätt att bli av med alla snåla mellanhänder (skivbolag etc) på vägen från artist till kund. Jag tycker fortfarande att artisterna ska ha deras pengar för det de gör, men just nu är fildelning ett bra mycket bättre alternativ än försäljning av musik där själva artisten/bandet får kanske 10% av pengarna musiken säljs för. En bra kompromiss som jag har pratat med några med är en nedladdningssida med en massa reklam, där pengarna för reklamen går direkt ner i artisternas fickor. Lite reklam kan man faktiskt stå ut med. It's a win-win situation liksom.
Jag kommer nog att ta det rätt lugnt med nedladdning iallafall. Men jag är inte emot det längre, ni har lyckats övertyga mig ^^
Jag kommer nog att ta det rätt lugnt med nedladdning iallafall. Men jag är inte emot det längre, ni har lyckats övertyga mig ^^
It's not a perfect day...
Idag var en dag som potentiellt sett kunde blivit en riktig skitdag. Jag vaknar 8:30 i tron om att vi har fysiklabb, vilket inte var fallet när jag kom till skolan. Den var inställd. Happ tänkte jag, no big deal, jag kan sätta mig i biblioteket och göra matte. Jag lägger alla böcker jag ska ha med på skåpet och låser det. När jag sen tar ner böckerna i en kanske lite väl svepande rörelse flyger min mp3spelare iväg i en fin liten båge och landar på golvet en bit bort. När jag sen ska sätta igång den fungerar inte skiten! Ett ynka fall på ett par meter borde väl varenda liten elektronisk plastpryl klara tycker man, det är ju lite en del av vardagens törnar. Jag orkar inte tänka mer på det utan sätter igång med matten, men upptäcker till mitt stora förtret att det sitter två rastlösa IBare och skruvar på sig vid bordet framför mig. Såklart börjar de prata i sin vanliga överdrivna ton, men de här två blandade både svenska och engelska så det blev en slags überperfekt svengelska. Enerverande som fan, och när jag behöver min mp3spelare är den trasig! Till råga på allt kommer IBarnas två kompisar och slår sig ner, samtalet eskalerar till en äckligt övertydlig debatt om hur jobbigt och ovärt det har varit att gå IB... vafan skyll er själva dumma treor som inser det samma termin som de ska ta studenten!
Skoldagen flöt därefter på som vanligt. Efter skolan var det KIF-träning i idrottssalen, höjdhopp. För mig gick det skit, fick en massa mentala spärrar när jag precis skulle hoppa. Jag är nog inte så bra på höjdhopp som jag kanske trodde att jag är, eller så har jag bara en dålig höjdhoppsdag... Sen när jag kommer hem som grädde på moset lackar mamma på mig med en massa småsaker så man blir helt galen, gaaaaaah!!
Men men, trots alla motgångar idag har de inte varit så många, och jag har ändå hållit humöret uppe. Som sagt, det kunde varit värre. Mp3n ska lämnas in imorgon på inköpsstället, tydligen är det skärmen och inte hela spelaren som har packat ihop. Hoppas, hoppas det går på garantin. Och om jag bara tränar höjdhopp så blir jag ju bättre, man får se det så. Jag har trots allt bara hoppat två gånger seriöst. Dagar det går dåligt får man helt enkelt bortse från, som DK3an som hjälpte till på träningen idag sa. Riktigt schysst kille, men med mitt namnminne så kommer jag såklart inte ihåg vad han heter. Alla som är bra på någon av idrottsgrenarna som kommer att vara med på Katte-skrapankampen, och alla andra, börja på träningarna, vi har riktigt bra förutsättningar bara vi försöker. Och man förlorar aldrig något på att försöka, aight?
Nej nu ska jag fortsätta knarka Heroes V, som jag tyvärr måste lämna till Ebba här nån gång i veckan... grymt spel säger jag bara =)
Skoldagen flöt därefter på som vanligt. Efter skolan var det KIF-träning i idrottssalen, höjdhopp. För mig gick det skit, fick en massa mentala spärrar när jag precis skulle hoppa. Jag är nog inte så bra på höjdhopp som jag kanske trodde att jag är, eller så har jag bara en dålig höjdhoppsdag... Sen när jag kommer hem som grädde på moset lackar mamma på mig med en massa småsaker så man blir helt galen, gaaaaaah!!
Men men, trots alla motgångar idag har de inte varit så många, och jag har ändå hållit humöret uppe. Som sagt, det kunde varit värre. Mp3n ska lämnas in imorgon på inköpsstället, tydligen är det skärmen och inte hela spelaren som har packat ihop. Hoppas, hoppas det går på garantin. Och om jag bara tränar höjdhopp så blir jag ju bättre, man får se det så. Jag har trots allt bara hoppat två gånger seriöst. Dagar det går dåligt får man helt enkelt bortse från, som DK3an som hjälpte till på träningen idag sa. Riktigt schysst kille, men med mitt namnminne så kommer jag såklart inte ihåg vad han heter. Alla som är bra på någon av idrottsgrenarna som kommer att vara med på Katte-skrapankampen, och alla andra, börja på träningarna, vi har riktigt bra förutsättningar bara vi försöker. Och man förlorar aldrig något på att försöka, aight?
Nej nu ska jag fortsätta knarka Heroes V, som jag tyvärr måste lämna till Ebba här nån gång i veckan... grymt spel säger jag bara =)
Robert Gustavsson...
... är kung, så är det bara. Oavsett hur pass ung och ny och duktig Björn är, spelar Robert i en egen division. Jag och pappa satt och grät av skratt nyss när Robert tolkade Göran Persson. Här är klippet:
Låt
Hittade en fin liten låt på youtube, den som spelas på Macbook Air-reklamen you know. Or maybe you don't. Anyway, här är den...
Yael Naim - New Soul
Yael Naim - New Soul
Vår!
Äntligen är det vår! Ingen lådsasvår här inte utan riktig vår, inte som wannabevåren som kom för någon månad sen och stannade i sisådär en vecka för att sedan övergå till vinter igen. Nej, med 13.7 grader och sol känns det verkligen som den efterlängtade årstiden kommit för att stanna. Nu åker vinterkläderna in i garderoben, nu kan man (nästan) gå ute med t-shirt. Och nu kan man sitta nere vid ån och chilla med en subwaymacka i högsta hugg. De senaste dagarna har jag fått den där sköna vårkänslan varje gång jag har satt foten utanför skolan eller lägenheten. Min budget är inte heller så tight som jag trodde så jag kan äntligen gå och köpa vårkläder, minns knappt när jag gick in i en klädaffär sist... skönt som fan är det med vår iallafall =)
Veckan hittils har varit mücket chill, vi hade sovmorgon till runt 12 igår och tydligen också idag, pettson suger och har blivit sjuk. Vi visste inte att han hade ställt in lektionen förrän vi kom till skolan så där missade man kanske en timmes sömn. Men det kunde ju ingen veta och dessutom fick man tid på sig att plugga till fysikprovet nästa vecka (vilket vi ändå hade gjort på lektionen, men jag tvivlar på att jag hade förstått någonting ändå). Samtidigt fick man veta att franskan var inställd, tack gode gud för det! ^^ Det slutade med att jag hade en lektion idag, matte. Efter det släntrade man sig ner mot ån med 1 st lus, 1st pontus, 1st line och 1st anton.
Lusen (min syster) och jag pratade om något som fick mig att tänka. Det började med att hon berättade att hon ville ta ett utbytesår för att komma iväg lite och se nya saker, uppleva nya saker. Om hur van hon var vid förändring och hur trött hon var på att sitta kvar i samma stad och upprepa samma rutiner varje dag. Att man ibland känner sig som utfyllnad för att få samhället se sysselsatt och upptaget ut, en människa i mängden med sin tråkiga vardag. Nu är hon förstås mycket mer van vid förändring och så än vad jag är men jag håller med henne delvis. Ibland när man sitter där och pluggar eller förströr sig med något onödigt kan jag inte annat än att känna mig så himla inaktiv. Jag har bott i Knivsta i hela mitt liv fram till i somras (och vid det laget hade jag i och försig tröttnat på det ganska rejält), då jag flyttade hit med min mamma. Det kändes ändå som ett stort steg, men hur litet är det inte om man jämför? Folk tar utbytesår, folk flyttar utomlands för att förverkliga något de verkligen vill. De är inte rädda för att offra det de har där de nyligen bott för att få förändring, få chansen att se nya platser och människor, ur nya synvinklar. Det är vad de verkligen vill. Jag är långt ifrån en sådan person, jag trivs som fisken i vattnet där jag bor, hos alla trevliga människor jag känner. Men ibland känns det ändå som man kunde ta lite fler chanser, se sina möjligheter liksom. För mig skulle det inte vara att flytta utomlands, för mig skulle det vara så simpla saker som att ta tag i träningen, engagera sig i saker, hitta nya intressen, prova på saker, organisera och resa runt mer, inte nödvändigtvis utanför Sverige, så man får chansen att se saker. Skidsemester i all ära, men ibland känns det kul att prova nya saker, nya resmål.
Hon sa även till mig att hon ville vara med och påverka, och att det skulle vara något passande framtidsyrke, t ex inom FN eller liknande. Så långt har inte jag tänkt, än iallafall. Min dröm att bli pilot kommer bara att kunna förverkligas om jag inte är rädd för de hinder som står i vägen, att jag vågar gripa chansen och brinna för det jag vill bli. Brinner gör jag inte just nu, men det har länge varit självklart att jag ska bli just pilot så när jag tänker efter och inser att det kanske kommer bli svårt så kan jag inte komma på några alternativ. Jag vet inte om jag nånsin kommer bli pilot men drömma kan jag alltid. Att sträva efter att förverkliga drömmen har jag inte riktigt nått fram till och jag vet inte om jag kommer göra det heller...
...för som sagt, även om det händer att tankarna glider iväg på det här viset ibland är jag samtidigt nöjd med det jag faktiskt har uppnått, den (lilla) förändring och de upplevelser jag totalt har haft hittils.
(Jag förväntar mig inte att ni har läst hela ^^)
Och till sist: people.... det är VÅR! =D
Veckan hittils har varit mücket chill, vi hade sovmorgon till runt 12 igår och tydligen också idag, pettson suger och har blivit sjuk. Vi visste inte att han hade ställt in lektionen förrän vi kom till skolan så där missade man kanske en timmes sömn. Men det kunde ju ingen veta och dessutom fick man tid på sig att plugga till fysikprovet nästa vecka (vilket vi ändå hade gjort på lektionen, men jag tvivlar på att jag hade förstått någonting ändå). Samtidigt fick man veta att franskan var inställd, tack gode gud för det! ^^ Det slutade med att jag hade en lektion idag, matte. Efter det släntrade man sig ner mot ån med 1 st lus, 1st pontus, 1st line och 1st anton.
Lusen (min syster) och jag pratade om något som fick mig att tänka. Det började med att hon berättade att hon ville ta ett utbytesår för att komma iväg lite och se nya saker, uppleva nya saker. Om hur van hon var vid förändring och hur trött hon var på att sitta kvar i samma stad och upprepa samma rutiner varje dag. Att man ibland känner sig som utfyllnad för att få samhället se sysselsatt och upptaget ut, en människa i mängden med sin tråkiga vardag. Nu är hon förstås mycket mer van vid förändring och så än vad jag är men jag håller med henne delvis. Ibland när man sitter där och pluggar eller förströr sig med något onödigt kan jag inte annat än att känna mig så himla inaktiv. Jag har bott i Knivsta i hela mitt liv fram till i somras (och vid det laget hade jag i och försig tröttnat på det ganska rejält), då jag flyttade hit med min mamma. Det kändes ändå som ett stort steg, men hur litet är det inte om man jämför? Folk tar utbytesår, folk flyttar utomlands för att förverkliga något de verkligen vill. De är inte rädda för att offra det de har där de nyligen bott för att få förändring, få chansen att se nya platser och människor, ur nya synvinklar. Det är vad de verkligen vill. Jag är långt ifrån en sådan person, jag trivs som fisken i vattnet där jag bor, hos alla trevliga människor jag känner. Men ibland känns det ändå som man kunde ta lite fler chanser, se sina möjligheter liksom. För mig skulle det inte vara att flytta utomlands, för mig skulle det vara så simpla saker som att ta tag i träningen, engagera sig i saker, hitta nya intressen, prova på saker, organisera och resa runt mer, inte nödvändigtvis utanför Sverige, så man får chansen att se saker. Skidsemester i all ära, men ibland känns det kul att prova nya saker, nya resmål.
Hon sa även till mig att hon ville vara med och påverka, och att det skulle vara något passande framtidsyrke, t ex inom FN eller liknande. Så långt har inte jag tänkt, än iallafall. Min dröm att bli pilot kommer bara att kunna förverkligas om jag inte är rädd för de hinder som står i vägen, att jag vågar gripa chansen och brinna för det jag vill bli. Brinner gör jag inte just nu, men det har länge varit självklart att jag ska bli just pilot så när jag tänker efter och inser att det kanske kommer bli svårt så kan jag inte komma på några alternativ. Jag vet inte om jag nånsin kommer bli pilot men drömma kan jag alltid. Att sträva efter att förverkliga drömmen har jag inte riktigt nått fram till och jag vet inte om jag kommer göra det heller...
...för som sagt, även om det händer att tankarna glider iväg på det här viset ibland är jag samtidigt nöjd med det jag faktiskt har uppnått, den (lilla) förändring och de upplevelser jag totalt har haft hittils.
(Jag förväntar mig inte att ni har läst hela ^^)
Och till sist: people.... det är VÅR! =D
