erik the aviator

Äntligen är det vår! Ingen lådsasvår här inte utan riktig vår, inte som wannabevåren som kom för någon månad sen och stannade i sisådär en vecka för att sedan övergå till vinter igen. Nej, med 13.7 grader och sol känns det verkligen som den efterlängtade årstiden kommit för att stanna. Nu åker vinterkläderna in i garderoben, nu kan man (nästan) gå ute med t-shirt. Och nu kan man sitta nere vid ån och chilla med en subwaymacka i högsta hugg. De senaste dagarna har jag fått den där sköna vårkänslan varje gång jag har satt foten utanför skolan eller lägenheten. Min budget är inte heller så tight som jag trodde så jag kan äntligen gå och köpa vårkläder, minns knappt när jag gick in i en klädaffär sist... skönt som fan är det med vår iallafall =)

Veckan hittils har varit mücket chill, vi hade sovmorgon till runt 12 igår och tydligen också idag, pettson suger och har blivit sjuk. Vi visste inte att han hade ställt in lektionen förrän vi kom till skolan så där missade man kanske en timmes sömn. Men det kunde ju ingen veta och dessutom fick man tid på sig att plugga till fysikprovet nästa vecka (vilket vi ändå hade gjort på lektionen, men jag tvivlar på att jag hade förstått någonting ändå). Samtidigt fick man veta att franskan var inställd, tack gode gud för det! ^^ Det slutade med att jag hade en lektion idag, matte. Efter det släntrade man sig ner mot ån med 1 st lus, 1st pontus, 1st line och 1st anton.

Lusen (min syster) och jag pratade om något som fick mig att tänka. Det började med att hon berättade att hon ville ta ett utbytesår för att komma iväg lite och se nya saker, uppleva nya saker. Om hur van hon var vid förändring och hur trött hon var på att sitta kvar i samma stad och upprepa samma rutiner varje dag. Att man ibland känner sig som utfyllnad för att få samhället se sysselsatt och upptaget ut, en människa i mängden med sin tråkiga vardag. Nu är hon förstås mycket mer van vid förändring och så än vad jag är men jag håller med henne delvis. Ibland när man sitter där och pluggar eller förströr sig med något onödigt kan jag inte annat än att känna mig så himla inaktiv. Jag har bott i Knivsta i hela mitt liv fram till i somras (och vid det laget hade jag i och försig tröttnat på det ganska rejält), då jag flyttade hit med min mamma. Det kändes ändå som ett stort steg, men hur litet är det inte om man jämför? Folk tar utbytesår, folk flyttar utomlands för att förverkliga något de verkligen vill. De är inte rädda för att offra det de har där de nyligen bott för att få förändring, få chansen att se nya platser och människor, ur nya synvinklar. Det är vad de verkligen vill. Jag är långt ifrån en sådan person, jag trivs som fisken i vattnet där jag bor, hos alla trevliga människor jag känner. Men ibland känns det ändå som man kunde ta lite fler chanser, se sina möjligheter liksom. För mig skulle det inte vara att flytta utomlands, för mig skulle det vara så simpla saker som att ta tag i träningen, engagera sig i saker, hitta nya intressen, prova på saker, organisera  och resa runt mer, inte nödvändigtvis utanför Sverige, så man får chansen att se saker. Skidsemester i all ära, men ibland känns det kul att prova nya saker, nya resmål.

Hon sa även till mig att hon ville vara med och påverka, och att det skulle vara något passande framtidsyrke, t ex inom FN eller liknande. Så långt har inte jag tänkt, än iallafall. Min dröm att bli pilot kommer bara att kunna förverkligas om jag inte är rädd för de hinder som står i vägen, att jag vågar gripa chansen och brinna för det jag vill bli. Brinner gör jag inte just nu, men det har länge varit självklart att jag ska bli just pilot så när jag tänker efter och inser att det kanske kommer bli svårt så kan jag inte komma på några alternativ. Jag vet inte om jag nånsin kommer bli pilot men drömma kan jag alltid. Att sträva efter att förverkliga drömmen har jag inte riktigt nått fram till och jag vet inte om jag kommer göra det heller...

...för som sagt, även om det händer att tankarna glider iväg på det här viset ibland är jag samtidigt nöjd med det jag faktiskt har uppnått, den (lilla) förändring och de upplevelser jag totalt har haft hittils.

(Jag förväntar mig inte att ni har läst hela ^^)

Och till sist: people.... det är VÅR! =D