Ibland har man tur
När jag skulle gå hem från skolan idag gick jag först förbi lägenheten för att hämta mitt prao-omdöme till min jobbansökan på Posten. Efter mycket letande hittade jag det och insåg samtidigt att klockan var 16:20 så jag hade liiite brottom om jag skulle hinna med 16:43-tåget. Jag gick i snabb takt och när jag hade kommit till stora torget såg jag att klockan hade hunnit bli 16:35, bråttom! Jag började springa, över torget, ner längs gågatan. Precis när jag skulle springa in i Forumgallerian så pokar någon på min axel. Det var två killar i runt 13-14årsåldern som hade sprungit efter mig med mina nycklar! Det hade gått hål i jackfickan och både mina nycklar och förlängningssladden till mp3n hade ramlat ut utan att jag märkt det. Förlägningssladden kan jag leva med. Men nycklarna, jag vet inte vad jag skulle ha gjort utan dem.
Jag är så jäkla glad att det finns sådana människor som faktiskt springer efter en trots att man har bråttom - bara för att lämna tillbaka någon man själv har råkat tappa, utan att få något som helst tillbaka för det. Det är ju egentligen så det ska vara och jag tror nog att de flesta hade gjort samma sak, men det är ju inte alltid man tappar något sådär så jag blev så oändligt glad när jag fick tillbaka nycklarna, även fast jag inte ens visste om att jag tappat dem. Tänk om ingen hade plockat upp dem och sprungit efter mig, då hade jag stått där utan nycklar. Vi skulle behöva byta lås, jag skulle inte komma in i mitt skåp eller kunna låsa upp min cykel. Så mycket besvär besparades bara för att de där killarna var schysta. Tusen tack till er säger jag bara, även om ni förmodligen aldrig kommer läsa det här. Det var som när den där gubben tappade sin väska och Viktor lånade min cykel för att sätta efter honom. När man har gjort dagens gärning till någon, ofta någon man inte ens känner, blir man bara så glad. Det kanske är därför folk gör det, vad vet jag. Eller kanske bara för att de vill ställa upp och vara en god medmänniska...
Tåget hann jag iallafall med och på det träffade jag Jonathan. Väldigt länge sen vi sågs och återigen får jag dåligt samvete för att jag aldrig gör slag i saken och tar upp kontakten med alla Knivstavänner. Att träffas på tåget är ju tillräckligt för att hålla kontakten uppe men mer är så vi värda... Tyvärr brukar samtliga av mina helger bli helt
fullproppade med umgänge på annat håll, det är såklart trevligt också men nu handlar det nog lite om att prioritera. Så jag lovar, jag ska fixa tid. Sen gör ju ni också en massa saker på helgerna så det är inte alltid det fungerar då heller men vi får försöka ordna något snart damnit. Det var år och dar sen jag spelade biljard... ^^
När jag kom fram så blev jag lite besviken. Någon hade slagit sönder glasväggarna på tågkurerna på perrongen. Jag fattar inte varför folk gör så. Det kan då fan inte vara kul iallafall. Enda anledningen som jag ser det måste vara att de sortens människor som gör sådant inte mår så bra. Sök hjälp eller sluta vandalisera säger jag bara, ingen blir glad av en massa glassplitter på perrongen när man ska gå av tåget.
Eller ta efter de två killarna som lämnade tillbaka mina nycklar idag.
Jag är så jäkla glad att det finns sådana människor som faktiskt springer efter en trots att man har bråttom - bara för att lämna tillbaka någon man själv har råkat tappa, utan att få något som helst tillbaka för det. Det är ju egentligen så det ska vara och jag tror nog att de flesta hade gjort samma sak, men det är ju inte alltid man tappar något sådär så jag blev så oändligt glad när jag fick tillbaka nycklarna, även fast jag inte ens visste om att jag tappat dem. Tänk om ingen hade plockat upp dem och sprungit efter mig, då hade jag stått där utan nycklar. Vi skulle behöva byta lås, jag skulle inte komma in i mitt skåp eller kunna låsa upp min cykel. Så mycket besvär besparades bara för att de där killarna var schysta. Tusen tack till er säger jag bara, även om ni förmodligen aldrig kommer läsa det här. Det var som när den där gubben tappade sin väska och Viktor lånade min cykel för att sätta efter honom. När man har gjort dagens gärning till någon, ofta någon man inte ens känner, blir man bara så glad. Det kanske är därför folk gör det, vad vet jag. Eller kanske bara för att de vill ställa upp och vara en god medmänniska...
Tåget hann jag iallafall med och på det träffade jag Jonathan. Väldigt länge sen vi sågs och återigen får jag dåligt samvete för att jag aldrig gör slag i saken och tar upp kontakten med alla Knivstavänner. Att träffas på tåget är ju tillräckligt för att hålla kontakten uppe men mer är så vi värda... Tyvärr brukar samtliga av mina helger bli helt
fullproppade med umgänge på annat håll, det är såklart trevligt också men nu handlar det nog lite om att prioritera. Så jag lovar, jag ska fixa tid. Sen gör ju ni också en massa saker på helgerna så det är inte alltid det fungerar då heller men vi får försöka ordna något snart damnit. Det var år och dar sen jag spelade biljard... ^^
När jag kom fram så blev jag lite besviken. Någon hade slagit sönder glasväggarna på tågkurerna på perrongen. Jag fattar inte varför folk gör så. Det kan då fan inte vara kul iallafall. Enda anledningen som jag ser det måste vara att de sortens människor som gör sådant inte mår så bra. Sök hjälp eller sluta vandalisera säger jag bara, ingen blir glad av en massa glassplitter på perrongen när man ska gå av tåget.
Eller ta efter de två killarna som lämnade tillbaka mina nycklar idag.
Parodier
Helt sjuk och dålig humor enligt vissa, jävligt kul enligt mig. Här är sagan om de bannlysta för de som inte har sett den:
"Tack vare det här jävla fjantet blåste min hatt upp dit!" XD
"Tack vare det här jävla fjantet blåste min hatt upp dit!" XD
Jag kom, jag åkte, jag vurpade
Nej, den här gången har jag inte brutit ett enda ben. Men några mest roliga vurpor blev det iallafall i Nendaz, jag och liftar går helt enkelt inte riktigt ihop. Skidåkningen var helt otrolig, Åre kommer aldrig att bli detsamma. Systemet var enormt om man jämför med de svenska fjällen och vi har åkt allt från den förjävliga slaskbacken till (minst) svart puckelpist från toppen av Mont Fort, 3300m. Vi var 10 ungdomar som åkte så det blev stundtals hysteriskt men framförallt jävligt kul. Dörrklockeljudet hemsöker mig i mina drömmar! Jag tycker synd om fransmännen eller vad det nu var som bodde i lägenheten bredvid och ovanför våra, "fuck, it's those crazy swedes again!" ^^ Jag måste nog säga att det har varit min bästa skidsemester hittils och jag återvänder mer en gärna, kanske med lite andra människor också =)
I och med resan så har även min icke-läsningsperiod äntligen slutat. Jag gjorde slag i saken och fortsatte med Liftarens Guide till Galaxen, och nu käns det inte alls svårt att hitta något tillräckligt avkopplande och okomplicerat att läsa innan man ska somna på kvällarna. Liftaren är den flummigaste och mest konstiga bok jag läst, men den är helt enkelt klockren. Här följer ett (långt) urdrag ur den:
-"-
Ett av de största problemen när det gäller resor genom tiden är inte att man ibland lite otursamt kan bli sin egen pappa eller mamma. Det finns inga problem förknippade med att bli sin egen pappa eller mamma som en väl integrerad och vidsynt familj inte kan klara av. Inte heller är det någon risk att man ändrar historiens lopp. Historiens lopp ändras inte, för allt sitter ihop som ett enda stort pussel. Alla dom viktiga förändringarna har hänt före dom saker som skulle förändras, och för övrigt ordnar sig allting på slutet.
Det största problemet är helt enkelt ett grammatiskt problem, och standardverket när det gäller sådana saker är Dr Dan Streetmentioners Tidsangivelsens Teknik - 1001 Tips för Tidsresenärer. Där kan man t.ex. få veta hur man återger något som skulle ha hänt en i det förflutna om man inte hoppat två dagar framåt i tiden för att undvika det. Händelsen beskrivs på olika sätt, beroende på om man utgår från innevarande tid, från en punkt längre fram i tiden eller en punkt i det förflutna, på andra sidan om händelsen ifråga. Det hela kompliceras ytterligare genom att det är möjligt för en resenär att samtala om händelsen även under själva den resa han gör genom tiden, kanske i avsikt att bli sin egen pappa eller mamma.
Den genomsnittlige läsaren brukar nå så långt som till Subinverterad Futurum Semikonditionalis med Subjunktiv Perfektum Plagialis Intentionalis innan han ger upp; och faktum är att i senare upplagor av boken har alla sidor efter detta kapitel lämnats blanka för att spara in på tryckkostnaderna.
-/"-
Som sagt, Liftarens Guide till Galaxen är en rätt märklig bok. Den driver med sig själv och kommer upp med saker som egentligen inte alls har med handlingen att göra, men det är det som gör den så bra ^^
Däruppe har vi varit och åkt ner!
I och med resan så har även min icke-läsningsperiod äntligen slutat. Jag gjorde slag i saken och fortsatte med Liftarens Guide till Galaxen, och nu käns det inte alls svårt att hitta något tillräckligt avkopplande och okomplicerat att läsa innan man ska somna på kvällarna. Liftaren är den flummigaste och mest konstiga bok jag läst, men den är helt enkelt klockren. Här följer ett (långt) urdrag ur den:
-"-
Ett av de största problemen när det gäller resor genom tiden är inte att man ibland lite otursamt kan bli sin egen pappa eller mamma. Det finns inga problem förknippade med att bli sin egen pappa eller mamma som en väl integrerad och vidsynt familj inte kan klara av. Inte heller är det någon risk att man ändrar historiens lopp. Historiens lopp ändras inte, för allt sitter ihop som ett enda stort pussel. Alla dom viktiga förändringarna har hänt före dom saker som skulle förändras, och för övrigt ordnar sig allting på slutet.
Det största problemet är helt enkelt ett grammatiskt problem, och standardverket när det gäller sådana saker är Dr Dan Streetmentioners Tidsangivelsens Teknik - 1001 Tips för Tidsresenärer. Där kan man t.ex. få veta hur man återger något som skulle ha hänt en i det förflutna om man inte hoppat två dagar framåt i tiden för att undvika det. Händelsen beskrivs på olika sätt, beroende på om man utgår från innevarande tid, från en punkt längre fram i tiden eller en punkt i det förflutna, på andra sidan om händelsen ifråga. Det hela kompliceras ytterligare genom att det är möjligt för en resenär att samtala om händelsen även under själva den resa han gör genom tiden, kanske i avsikt att bli sin egen pappa eller mamma.
Den genomsnittlige läsaren brukar nå så långt som till Subinverterad Futurum Semikonditionalis med Subjunktiv Perfektum Plagialis Intentionalis innan han ger upp; och faktum är att i senare upplagor av boken har alla sidor efter detta kapitel lämnats blanka för att spara in på tryckkostnaderna.
-/"-
Som sagt, Liftarens Guide till Galaxen är en rätt märklig bok. Den driver med sig själv och kommer upp med saker som egentligen inte alls har med handlingen att göra, men det är det som gör den så bra ^^
Däruppe har vi varit och åkt ner!
Medicin? Urk
Jag brukar inte ha svårt för att ta medicin. Men när min morbror kommer förbi och häller i mig 2 ½ brustabletter C-vitamin, 2 ½ brustabletter Echinasea, 1 tablett antibiotika, 1 tablett ipren och 25 ml äcklig hostmedicin trots att jag känner mig bra börjar man ju undra. Men så länge han tycker att det är OK (han är läkare) så är det väl OK, jag vill ju inte vara sjuk om två dagar. Jag kommer nog att sova gott inatt. Riktigt gott ^^
Modevisningen
Igår var det modevisning på Katte. Självklart var man där, vi har ju trots allt tre modeller och en designer i NV1. Det var jättekul att se er alla i era outfits! Jag hade kameran i högsta hugg, några av bilderna ligger på min bilddagbok, länk finns till höger.
Om det inte varit för modevisningen hade igår varit en rätt dryg dag. Kände mig febrig och allmänt hängig. På kvällen hade jag 38.3 grader så jag tog en alvedon och gick och la mig. Sov inte sådär jättebra, vaknade ungefär varannan timme av att det antingen var för varmt eller för kallt. Imorse vaknade jag och hade 38 grader så jag beslöt att inte gå till skolan. Tog en alvedon och somnade om. Nu känner jag mig hyfsat utvilad och har bara 36.9 och ont i halsen så jag hoppas på att bli frisk snart. Lite drygt är det allt, har ju precis blivit frisk från min förkylning och så ska man åka till Schweiz om fyra dagar. Men men, that's life. ^^
Om det inte varit för modevisningen hade igår varit en rätt dryg dag. Kände mig febrig och allmänt hängig. På kvällen hade jag 38.3 grader så jag tog en alvedon och gick och la mig. Sov inte sådär jättebra, vaknade ungefär varannan timme av att det antingen var för varmt eller för kallt. Imorse vaknade jag och hade 38 grader så jag beslöt att inte gå till skolan. Tog en alvedon och somnade om. Nu känner jag mig hyfsat utvilad och har bara 36.9 och ont i halsen så jag hoppas på att bli frisk snart. Lite drygt är det allt, har ju precis blivit frisk från min förkylning och så ska man åka till Schweiz om fyra dagar. Men men, that's life. ^^
Meddelandehistorik
Meddelandehistorik på msn är ju världens bästa uppfinning!
<>
P: asså erik
P: Hur jävla stor taxi har du?
E: den kommer vara stor
P: vi är typ 8 pers
O: hans mamma ÄR en taxi
</>
Normalt så garvar jag inte så mycket åt sånt där, men när man är trött... herregud, jag kommer att döda mig själv om jag fortsätter läsa. Nej jag ska nog gå och äta lite bullar istället, bakade av Cracka och Hooptie =)
<>
P: asså erik
P: Hur jävla stor taxi har du?
E: den kommer vara stor
P: vi är typ 8 pers
O: hans mamma ÄR en taxi
</>
Normalt så garvar jag inte så mycket åt sånt där, men när man är trött... herregud, jag kommer att döda mig själv om jag fortsätter läsa. Nej jag ska nog gå och äta lite bullar istället, bakade av Cracka och Hooptie =)
Rain Man
- C-h-a-r-l-i-e?
- Yeah?
- My pal.
Rain man är nog en av de bättre filmer jag sett, faktiskt. Har hoppat in i mitten av den förut nån gång och sett någon timme av den, utan början och slut. Men ikväll såg jag hela. Och den är riktigt, riktigt bra. En sån där sällsynt bra och rörande film som man kan hitta i fyndboxen på videobutiken om man rotar lite.
Filmen handlar Charlie, en hyfsat framgångrsik och ganska girig kille som en dag får veta att hans ignoranta far har dött. Förväntansfullt närvarar han vid begravningen för att ta emot sitt arv, hans faders stora hus och tillgångar. Det visar sig dock att han har en bror, Raymond, som ärver tillgångarna. Raymond lider av en slags utvecklingsstörning som gör att han har svårt att förstå sig på sina egna känslor, men han är å andra sidan ett geni. Charlie tar med sin nyfunne broder till Los Angeles för att bevisa att Raymond inte behöver pengarna och att de borde tillfallit honom själv. Men under resan lär de känna varandra som bröder trots skillnaden i personlighet, och Charlie lär sig att pengar kanske trots allt inte är allt här i världen.
Dustin Hoffman gör en lysande insats som Raymond. Filmen producerades 1988, hela 20 år sedan. När den kom ut belönades den med fyra oscar för bland annat bästa film och bästa manus. Jag blev lite rörd när jag såg den, jag som nästan aldrig blir känslosam när jag ser film. Det säger faktiskt en hel del.
Se den.
- Yeah?
- My pal.
Rain man är nog en av de bättre filmer jag sett, faktiskt. Har hoppat in i mitten av den förut nån gång och sett någon timme av den, utan början och slut. Men ikväll såg jag hela. Och den är riktigt, riktigt bra. En sån där sällsynt bra och rörande film som man kan hitta i fyndboxen på videobutiken om man rotar lite.
Filmen handlar Charlie, en hyfsat framgångrsik och ganska girig kille som en dag får veta att hans ignoranta far har dött. Förväntansfullt närvarar han vid begravningen för att ta emot sitt arv, hans faders stora hus och tillgångar. Det visar sig dock att han har en bror, Raymond, som ärver tillgångarna. Raymond lider av en slags utvecklingsstörning som gör att han har svårt att förstå sig på sina egna känslor, men han är å andra sidan ett geni. Charlie tar med sin nyfunne broder till Los Angeles för att bevisa att Raymond inte behöver pengarna och att de borde tillfallit honom själv. Men under resan lär de känna varandra som bröder trots skillnaden i personlighet, och Charlie lär sig att pengar kanske trots allt inte är allt här i världen.
Dustin Hoffman gör en lysande insats som Raymond. Filmen producerades 1988, hela 20 år sedan. När den kom ut belönades den med fyra oscar för bland annat bästa film och bästa manus. Jag blev lite rörd när jag såg den, jag som nästan aldrig blir känslosam när jag ser film. Det säger faktiskt en hel del.
Se den.
Det här suger
Det finns inget värre än att sitta förkyld inne i en lägenhet och känna sig så inaktiv som jag gör nu. Jag får inget gjort, finns inget heller att göra. Bäst av allt hade varit en löprunda för att lufta kroppen lite men det går inte. Träningen har inte kommit igång heller och det mesta känns allmänt pissigt. Jag måste ta tag i tusen saker men ändå orkar jag inte. Sommarjobb är en sak, måste kolla runt om sommarjobb lite varstans om jag ska få några pengar i sommar alls. Tennis är en annan, måste ta tag i det och kolla vad som gäller med träningar och så. Jag kan tänka mig att börja men då måste ni andra träna upp mig till en anständig nivå först. Det borde väl inte vara så svårt? Bara det skulle hjälpa mig lite ur detta förtvivlade inaktivitetsträsk det känns som jag sitter i nu. Jag känner mig bara seg och usch och blä. Kanske för att jag är förkyld, men ändå. Vi har ju knappt ens något plugg men ändå sitter jag här...
Nej, jag längtar efter våren nu, då det är varmt och skönt och framförallt ljust hela dygnet. Då man kan bada från bryggan i Knivsta, då man kan segelflyga, då man kan rulla ner för slottsbacken. Då alla stora och tunga och varma kläder åker av och shorts, t-shirts, klänningar och ballerinaskor åker fram. Så snälla, ge mig vår genast så skippar vi den här parodin på vinter vi har nu. Who's with me?
Nej, jag längtar efter våren nu, då det är varmt och skönt och framförallt ljust hela dygnet. Då man kan bada från bryggan i Knivsta, då man kan segelflyga, då man kan rulla ner för slottsbacken. Då alla stora och tunga och varma kläder åker av och shorts, t-shirts, klänningar och ballerinaskor åker fram. Så snälla, ge mig vår genast så skippar vi den här parodin på vinter vi har nu. Who's with me?
Snörvel
Kom precis tillbaks från Piffe och vårat lilla Schweiz [sch-wäjts]-gathering. Det var kul att få träffa alla människor som skulle med. Jag har dock problem med att komma ihåg folks namn... det är tyvärr en liten ovana jag har måste jag erkänna, so go easy on me från början. Det enda av planerandet vi ungdomar fickstå för var vem som skulle laga vad när vi ska laga mat där nere, Piffe och jag ska göra pasta carbonara, med ett snitt på VG+ i hemkunskap så är det i princip omöjligt att misslyckas, aight? Resten av planerandet sköttes (tydligen) av allas päron, med telefonkedjor, apoteksvaror, kontanter och andra saker som ska med. Allt verkar iallafall väldigt organiserat och bra så det kommer nog bli en kul resa!
Lite senare på kvällen gick vi ut och hade snöbollskrig, ÄNTLIGEN säger jag bara kommer det lite snö värd namnet, lite snö som faktiskt stannar kvar. Hoppas jag iallafall. Det var skitkul förutom att jag trillade, och blev emo och skar mig. Men shit happens liksom ^^. Nåt annat som är sådär halvkul är att jag börjar bli förkyld, är täppt, har ont i huvudet och halsen. Men shit happens där också måste jag nästan säga av flera olika orsaker ^^ det är ändå så jäkla svårt att undvika om någon i ens vänskapskrets är sjuk så. Just nu är det helt OK, bara jag inte får feber så står jag helt klart på benen. Så.
Sportlovet närmar sig iallafall med stormsteg, det är inte ens två veckor kvar! Jag är rätt taggad på den här resan nu och hoppas på mycket kul och lite brutna ben =)
Lite senare på kvällen gick vi ut och hade snöbollskrig, ÄNTLIGEN säger jag bara kommer det lite snö värd namnet, lite snö som faktiskt stannar kvar. Hoppas jag iallafall. Det var skitkul förutom att jag trillade, och blev emo och skar mig. Men shit happens liksom ^^. Nåt annat som är sådär halvkul är att jag börjar bli förkyld, är täppt, har ont i huvudet och halsen. Men shit happens där också måste jag nästan säga av flera olika orsaker ^^ det är ändå så jäkla svårt att undvika om någon i ens vänskapskrets är sjuk så. Just nu är det helt OK, bara jag inte får feber så står jag helt klart på benen. Så.
Sportlovet närmar sig iallafall med stormsteg, det är inte ens två veckor kvar! Jag är rätt taggad på den här resan nu och hoppas på mycket kul och lite brutna ben =)
