The great sixties
Sovmorgonen är förstörd. Jag var tvungen att gå upp klockan 7:00 imorse, trots att vi har sovmorgon till 11:40, för att jag bor i Knivsta. Måste då gå upp tidigt för att få skjuss till stationen av far min, är nämligen inte sugen att traska de där fem kilometrarna i tio minusgrader. Man kan skylla Knivsta på det mesta, om man bara tänker ut någon långsökt förklaring. Nej, to be honest så är det inte så farligt. Så nu sitter jag i Uppsala och ser solen sega sig upp mellan domkyrkans torn. Måste ändå plugga till kemin och SO:n i princip hela dagen så då kan jag helt enkelt ta det här tillfället. Börjar om exakt två timmar så det var tänkt att jag skulle sätta igång nu...
... men så kom jag att tänka på musik. Blev lite inspirerad av Pärlus och Ostens bloggar, hade även en musikdiskussion hemma i Knivsta för inte så länge sen. Musik som görs idag är oftast bara skräp, tyvärr. Jag kräks på alla mainstream-pop-ballader-blabla à la Britney Spears, BWO, Justin Timberlake, samt i princip hela rap/hiphop-sektionen. Om man kollar tillbaka till sextio-sjuttiotalet kan man hitta hur mycket bra musik som helst, det fanns en uppsjö av duktiga och innovativa artister och band på den tiden. Musik från den tiden känns så mycket mer uppfinningsrik och nyskapande än skiten som spelas på radio idag. Det händer att bra låtar/artister kommer upp även idag, men dessa spelas sönder inom en vecka och sen var det bra med det. Jag märker även hur det blir svårare och svårare att komma på något nytt, något orginellt, många nya låtar idag är ofta influerade av gångna tiders artister, vilket egentligen är konstigt då musik kan varieras i nästan all oändlighet, bara man är tillräckligt duktig. The Who, The Rolling Stones, Supertramp, Heart, AC/DC, Bob Marley... detta är bara en bråkdel av bra musik från den tiden.
Nej, så anti är jag inte. Men jag står forfarande fast vid att dagens musik kunde varit bättre. Faktum är dock faktiskt att svensk musik har fått sig ett rejält uppsving på senare tid. Kent och Mando Diao är två bra exempel på svenska rockband som har fått viss uppmärksamhet även internationellt.
Men den regerande mästaren of all time är ändå Jimi Hendrix. Han har fan allt, allt från sköna blues till pårökt snabba rockstycken. Och vilka rockstycken sen, han är ju trots allt rankad som världens bästa sologitarrist genom tiderna. När man först lyssnar på honom så undrar man hur fan han kan få fram sådana ljud ur en gitarr, det är ren och skär konst. Tyvärr så dog han av kombinationen vin + sömntabletter för 37 år sen, men hans musik blir bara bättre och bättre ju mer man lyssnar, enligt mig. Jimi Hendrix är ett lysande exempel på nyskapande och kreativ musik, okej det kanske hade något med sextiotalets peace-and-love-kultur att göra men vafan, han var ett geni.
En av hans bästa blueslåtar, lyssna och njut.
Will the wind ever remember
The names it has blown in the past,
And with this crutch, its old age and its wisdom
It whispers, "No, this will be the last."
And The Wind Cries Mary.
... men så kom jag att tänka på musik. Blev lite inspirerad av Pärlus och Ostens bloggar, hade även en musikdiskussion hemma i Knivsta för inte så länge sen. Musik som görs idag är oftast bara skräp, tyvärr. Jag kräks på alla mainstream-pop-ballader-blabla à la Britney Spears, BWO, Justin Timberlake, samt i princip hela rap/hiphop-sektionen. Om man kollar tillbaka till sextio-sjuttiotalet kan man hitta hur mycket bra musik som helst, det fanns en uppsjö av duktiga och innovativa artister och band på den tiden. Musik från den tiden känns så mycket mer uppfinningsrik och nyskapande än skiten som spelas på radio idag. Det händer att bra låtar/artister kommer upp även idag, men dessa spelas sönder inom en vecka och sen var det bra med det. Jag märker även hur det blir svårare och svårare att komma på något nytt, något orginellt, många nya låtar idag är ofta influerade av gångna tiders artister, vilket egentligen är konstigt då musik kan varieras i nästan all oändlighet, bara man är tillräckligt duktig. The Who, The Rolling Stones, Supertramp, Heart, AC/DC, Bob Marley... detta är bara en bråkdel av bra musik från den tiden.
Nej, så anti är jag inte. Men jag står forfarande fast vid att dagens musik kunde varit bättre. Faktum är dock faktiskt att svensk musik har fått sig ett rejält uppsving på senare tid. Kent och Mando Diao är två bra exempel på svenska rockband som har fått viss uppmärksamhet även internationellt.
Men den regerande mästaren of all time är ändå Jimi Hendrix. Han har fan allt, allt från sköna blues till pårökt snabba rockstycken. Och vilka rockstycken sen, han är ju trots allt rankad som världens bästa sologitarrist genom tiderna. När man först lyssnar på honom så undrar man hur fan han kan få fram sådana ljud ur en gitarr, det är ren och skär konst. Tyvärr så dog han av kombinationen vin + sömntabletter för 37 år sen, men hans musik blir bara bättre och bättre ju mer man lyssnar, enligt mig. Jimi Hendrix är ett lysande exempel på nyskapande och kreativ musik, okej det kanske hade något med sextiotalets peace-and-love-kultur att göra men vafan, han var ett geni.
En av hans bästa blueslåtar, lyssna och njut.
Will the wind ever remember
The names it has blown in the past,
And with this crutch, its old age and its wisdom
It whispers, "No, this will be the last."
And The Wind Cries Mary.
Kommentarer
Postat av: Ponus
AMEN
Postat av: oskar
sant att det görs mycket dålig musik nu för tiden men det är bara för att du har fel (enligt mig) musiksmak om man kollar på typ alla typer av metal så kommer det hela tiden nya album av redan bra band och det kommer upp nya bra band (obs dessa spelas inte på radio därför krävs det lite anstränging för att hitta dessa...) och ja jimi är ju helt sjukt skön på gitar!!!^^ det bästa är ju endå att han inproviserade fram vi vilken orning han skulle ta allt när han uppträdde >.
Postat av: Emmy
Jamen det suger ju att bo ute i skogen bland älgarna ^^ det är ju inget nytt ^^
Trackback
