erik the aviator

H2O(s)!!!!!!!!!!!!!

Radiohead är awesome. De har låtar för alla väder och alla humör. Thom Yorke's röst är fulländad i varenda en av dem. De är så bra att jag nästan vågar säga Mando-klass. Men bara nästan...

Ja imorgon ska jag upp kl 07:00 för att åka till Vängsö och delta i ungdoms-DM i pricklandning i segelflyg. Det är första gången jag tävlar i det här så jag är rätt taggad =)

Wish me luck!


 

Hösten är snart här. Och det påminner mig om ett litet projekt jag har haft i bakhuvudet i sommar. För nästan exakt ett år sen fick jag albumet Favourite Worst Nightmare av Anders och började lyssna på Arctic Monkeys. Låtarna som finns på det albumet hör så starkt ihop med den perioden för mig, dvs början av NV1. En riktigt spännande och rolig tid. På något sätt har riktigt starka känslor vävts in i de låtarna som jag satt och lyssnade på b la när vi skulle planera på msn inför kulturnatten. Kanske beror det på att det var iprincip det enda jag lyssnade på just då, kanske beror det på att det var en underbar period. Jag vet inte.

Men projektet går iallafall ut på att sätta sig en ruskig höstkväll i mitt rum och låta musiken skölja över mig, tillsammans med all nostalgi.



Musiken som alltid kommer att ha en speciell plats i huvudet. Det ser kanske inte mycket ut för världen men för mig betyder den enormt mycket.

Eftersom jag är fullkomligt såld på dem och i ett försök att lära mig mer om dem så tänkte jag skriva en långt inlägg om den svenska rockkvintetten från Borlänge, Mando Diao.



The Band - Bring 'Em In

Det hela började i mitten av nittiotalet med gruppen Butler som bestod av gitarristen/sångaren Björn Dixgård och keyboardisten/sångaren Daniel Häglund. Butler var inte någon speciellt långlivad grupp och de la ner 1995, men de två medlemmarna fortsatte att spela och skriva låtar tillsammans. Efter en tid träffade Björn av en händelse den liksinnade Gustaf Noren på en fest och de satt uppe hela natten och diskuterade det gemensamma intresset att starta band med influenser från b la The Beatles. Gustaf Noren anslöt sig till bandet som gitarrist.



Sheepdog - Bring 'Em In

Efter en tid i Borlänge på olika klubbar och med temporärt inryckta basister och trummisar började trion bli alltmer respekterad och uppskattad i sin hemstad. När intresset för dem började spridas ända till Stockholm och rykten om skivkontrakt spreds bestämde sig Björn och Gustaf för att rekrytera fasta medlemmar. Carl Johan Fogelklou aka. CJ (som för övrigt är från Uppsala), på bas och Samuel Giers på trummor anslöt sig till bandet. 1999 antog de namnet Mando Diao.




Ringing Bells - Hurricane Bar

År 2002 fick Mando skivkontrakt med skivbolaget EMI. Deras första EP, Motown Blood, släpptes ungefär samtidigt och fick stor uppmärksamhet. Bandet blev inbjudet att turnera tillsammans med andra redan etablerade band, bl a Kent och Thåström. I och med turnén startade Björn och Gustaf ett långvarigt gräl med Kent genom att såga dem och antyda att de var ett "trött dansband". Efter turnén var succén ett faktum och deras första album, Bring 'Em in, släpptes både i Sverige och i andra länder, b la Japan där Mando Diao blev oerhört populära. Efter Bring 'Em In hoppade Daniel av och ersattes av Mats Björke.





Ochrasy - Ode to Ochrasy

Populariteten i Japan krävde hela 2003 som turnéår för Mando Diao. När de kom tillbaka  2004 satte de sig i studion för att spela in deras nästa album, Hurricane Bar, som släpptes 2005. Detta album gjorde succé i Tyskland och de blev kända där.



Killer Kaczynski - Ode to Ochrasy

Vid det här laget hade Mando Diao tagit främst Sverige men även internationella länder med storm. 2005-2006 turnérade de runt i Sverige och Europa och 2006 släpptes Ode to Ochrasy. Följande år bjöd även det på turnéer och ännu ett nytt album, Never Seen The Light Of Day.




Never Seen The Light Of Day - Never Seen The Light Of Day

Det är svårt att definiera vilken genre Mando Diao spelar. Indie? Punk? Garagerock? Jag skulle säga en salig blandning plus lite till. Och det är det som gör Mando Diao så bra. De blandar allt från de bästa världar och skapar inte ett unikt men ett eget sound som varierar från platta till platta. Bring 'Em In är skränig och högljudd och känns lite oldschool, Hurricane Bar lugnare men ändå medryckande, Ode to Ochrasy lite av en blandning av de båda tidigare fast med mycket nya låtidéer och instrument. Never Seen The Light Of Day är i stor utsträckning baserad på ståkinstrument, mer instrumentalisk och lite djupare än de andra plattorna. Influenserna är tydliga men så många att de är svåra att bestämma helt. I ett utlåtade från dem själva hävdar de att "deras sound inte har någonting att göra med Sveriges musikkultur överhuvudtaget", men på något sätt känns det som de representerar Sverige ändå. I deras senaste album är den sista låten dedikerad till Dalarna. Numera kommer de tillbaka varje år och gör spelningar här, främst på festivaler.

Mitt intresse för Mando Diao har varit lågt fram tills förra hösten då jag fick hela diskografin av Nathan (tusen tack för det) och började lyssna på allvar. Tidigare hade jag bara hört låtar som Down in the Past och någon till men då hade inte den musikstilen tilltalat mig. Uppenbarligen har den förändrats ganska mycket det senaste året för nu avgudar jag dem. Låtarna som inte tilltalar mig är få och Mando Diao känns lite som min musikstil exemplifierad numera. En av de där få artisterna jag kommer berätta att jag själv lyssnade på för mina barn i deras ålder. Nästa år är en tripp till Peace and Love-festivalen i Borlänge en självklarhet då Mando och många många andra bra artister kommer spela. Tills dess kan jag bara hoppas på ett nytt album...

Du: Stockholm Control, SEGMD, on a VFR-flightplan from Örebro to Bromma, position 15 NM west of DKR VOR, altitude 3000ft, transponder on 7000, request clearance into Stockholm TMA

SC: S-MD, squawk 1034, QNH Bromma 1012, information H valid

Du: Squawking 1034, QNH 1012, H recieved, S-MD

SC: S-MD, radarcontact, cleared Svartsjo via DKR, COR 3000ft, report DKR

Du: ...

Förstår ni inte? Det gör knappt jag heller. Och på söndag (om två dagar) har jag prov på allt det där. Jag har kanske inte varit speciellt effektiv i mitt pluggande inför detta men något tradigare än radioteori som plugg är svårt att hitta. Sorgligt men sant, och tyvärr är ett godkänt på provet kanska nödvändigt om jag ska få ta segelflygcertifikat. Pappa har hjälpt mig så gott han kan med fraseologiövningarna (se ovan) så jag inte ska vara totalt borta men resten måste jag plugga in själv. Jag har läst igenom kanske 10 av de 30 sidor man ska kunna. Det låter inte så svårt tänker ni kanske men den boken är så sjukt tråkig och har dessutom en massa skrivfel och bortfallen text på viktiga ställen så det är inte så lätt som man kan tro. Dessutom är radiotelefonistbehörigheten allmän, dvs obligatorisk för alla pilotutbildningar i Sverige vilket innebär att jag måste läsa på t ex teori för motorflyg som är mycket svårare än radioteori för segelflyg, även om jag aldrig kommer använda det. Det är bra på ett sätt om jag vill börja motorflyga senare, då slipper jag radioteoribiten men just nu känns det bara trögt att läsa på något som jag inte kan använda, just nu. Jag gissar väl även att jag inte riktigt har varit förberedd på att börja plugga några veckor innan skolan börjar så jag får skylla på det lite grann.

Så imorgon klockan 08:00 på morgonen (jag kommer dö XD) åker jag till eskilstuna och chillar där tills söndag kl 10:00 då provet skall göras. När det är klart så återgår jag till att ha sommarlov några dagar till innan det börjar på riktigt på torsdag. Trots att sommarlov är skönt och allt det där ska det ändå bli rätt nice att börja skolan och träffa NV1, oj förlåt jag menar NV2 igen. Då har man ju något att göra på dagarna igen, oavsett om det handlar om att dissekera wombats eller att plotta andragradsfunktioner.

(ursäkta för ett klagigt inlägg men så blir det ibland XD)

 

Bilden: Piper Pawnee på Uppsala segelflygklubb =)

Jag har köpt en kamera. Efter en lång tid av suktan efter en sådan har jag alltså tillslut en. Efter oväntat ekonomiskt stöd från både mamma och mormor (sjukt mycket tack till dem), lite egna och lite betygspengar blev den min.

Jag har gått runt och fotograferat en hel del sen jag packade upp den igår och jag känner verkligen hur roligt fotografi är och vilket bra sätt det är för att uttrycka sin kreativitet. Världen där ute fullkomligt vimlar av motiv och jag skulle kunna hålla på hur länge som helst med att fota allt från makrobilder på en skamlig liten kran som sitter på garageväggen till vidvinkliga landskapsfoton till ögonblicksporträtt om jag inte hade något annat att göra. Eftersom att det är en systemkamera kommer jag att kunna köpa till olika tillbehör såsom objektiv, blixt, filter och så vidare och på så sätt skapa nya möjligheter till bilder som jag inte kan ta med kitobjektivet. Det är det som är så bra med systemkamera, det är väldigt flexibelt och man kan byta objektiv efter typ av bild. Nackdelen är att objektiv tyvärr inte är billiga så jag ska börja spara till ett teleobjektiv.

Det finns så mycket att lära sig om slutartid, bländare, vitbalans och så vidare och än så länge är jag total nybörjare men jag lär mig mer och mer varje gång jag plockar upp kameran. Jag har även läst mycket på nätet och om grunderna så lite förberedd är jag. Nu är det stor risk att det här blir lite av en fotoblogg (den är ändå så sjukt inaktiv) så konstruktiv kritik uppskattas varmt av vad jag lägger upp, både här och på bilddagboken. Allt för att bli en bättre fotograf =)

Så här kommer min enligt mig bästa bild hittils, säg vad ni tycker! Blev en såndär äkta ögonblicks porträttbild. Helt oredigerad (har ingen aning om hur man gör i photoshop. Men det kommer väl) förutom att jag gjort den svartvit i kameran.



Kusin Alice, 8 år

Det här året (eller snarare den här sommaren) har varit ett svart år för segelflyget. Det började i juni med ett haveri utanför Tierp, jag kommer inte ihåg exakt när det skedde men det var iallafall en pilot i 50-årsåldern som på något sätt hamnat utanför den lägsta "säkra" radie man måste till flygfältet för att kunna ta sig hem och tvingats landa på skogen. Piloten klarade sig utan skador men segelflygplanet totalförstördes. Bara några dagar senare i Östersund havererade en motorseglare (typ av segelflp fast med motor), där gick det inte lika bra för piloterna som dog båda två. Och idag var det dags igen. Vid tolvtiden idag vid Sundbro flygfält, där Uppsala FK håller till, störtade en Discus b i samband med landningen. Den kvinnliga piloten, som var ensam i planet, hade inte en chans.

Segelflygolyckor är väldigt väldigt sällsynta men i år har uppenbarligen varit ett undantag. Det just det faktum att segelflygplan saknar motor som gör det så säkert, det finns ju ingen motor som kan gå sönder! Lite ologiskt tänker ni kanske med tanke på att "vanliga" flygplan då också borde kunna flyga om deras motorer går sönder, och de kan de också. Men ett motorbortfall för en motorflygare är bra mycket värre än att flyga segelflygplan, motorflygplan är ju inte gjorda för att flyga utan motor och har en väsentligt större sjunkhastighet "motorlösa" än segelflygplan. Det är det som gör ett segelflygplan "idiotsäkert", man flyger utan motor men har fortfarande relativt bra prestanda i förhållande till hur mycket man sjunker. Självklart måste man underhålla segelflygplan regelbundet för att det ska fortsätta vara "idiotsäkert", och gör man det så är risken för t ex roderbortfall i ett segelflygplan i stort sett lika med noll. I all typ av flygsport är säkerheten stenhård, t ex inom segelflyget gör man daglig kontroll på varje segelflygplan som ska flygas varje dag. Så sannolikheten att ett segelflygplan failar i luften är mycket mycket liten och tillhör inte alls en av de större risker man tar när man segelflyger.

Den tveklöst största risken är faktiskt kollision i luften, inte att komma för lågt eller att krascha som många kanske tror. Faktum är att det oftast inte alls är några problem om man kommer för långt från flygfältet och för lågt, i Sverige finns det ofta gott om vanliga t ex sädesfält att landa på. Det kanske blir lite mer skakigt att landa men annars finns det inget som skiljer en "utelandning" från en vanlig. Nej, kollision är värst. Om segelflygplanet bryts sönder i luften som resultat av en kollision med annat flygplan är det inte mycket man kan göra om man inte redan skadats svårt eller tillochmed dött. Finns det höjd och om cockpiten är intakt kan man hoppa ut (man har alltid fallskärm på sig när man segelflyger) men om höjden är låg eller om man inte kan ta sig ut är det värre.

Nu berodde inte en enda olycka i år på kollision utan snarare på olika typer av krascher eller kraschlandningar, men det spelar egentligen ingen roll hur det gick till utan mer att det faktiskt hände får mig som segelflygare att tänka till. Segelflyg är inte alls mycket farligare än någon annan sport, i fotboll och ridning och hockey och allt möjligt är det likadant. Folk skadar sig ibland och dödsolyckor är sällsynta, men de förekommer. Det jag just skrivit är såklart skräckscenarion "i värsta möjliga fall" och skulle säkert avskräcka många men jag har hört liknande om många sporter. Man tar risker i livet, det gäller bara att veta om vilka följder det skulle kunna få utan att tänka "nej sånt händer inte mig, varför just jag av alla hundratusentals utövare det finns i sverige eller världen?" och det är just sådana här olyckor som påminner en om det. Särskilt som kvinnan som dog idag i sin Discus, hon höll precis som jag för några veckor sen att genomgå grundutbildningen mot segelflygcert. Vem vet, det skulle lika gärna kunna hänt mig. Det får det hela att bli så mycket mer verkligt.

Nu är segelflyg något som jag verkligen gillar och man kommer ingen vart om man inte vågar pröva saker, men oavsett hur riskfyllt det man prövar är måste man vara medveten om riskerna. Det enda sättet att förhindra olyckor är att vara en bra pilot, som det så noga står, svart på vitt i segelflyghandboken. Att vara uppmärksam, att spana efter flygplan längs efter horisonten och att vara i nerflygningssektorn på lägst 300m.




Segelflygplan av typen Discus b, samma som störtade idag utanför Uppsala.

Länkar: Olyckan - UNT, Inte farligare att flyga segelflyg - UNT

Okej sådär sjukt flyger man inte vanligtvis... ^^

Jag har fått önskemål om att uppdatera här... vad nu det skulle vara bra för ^^

Vad att säga... jag har precis sett Oceans eleven för typ femte gången, klockren film. Är lite lik 21 bara det att de räknar inte kort och är inte studenter, de är ett gäng lyxlirare som blåser kasinochefen. Låter lite b, är kanske lite b. Men det är en av mina favoritfilmer, för det finns inget som går snett, allt bara flyter på och man vet hela tiden att de kommer rädda situationen genom någon fyndig replik eller bakåtkullerbytta upp på ett skåp. Hela filmen är bara smooth rakt igenom, den är en av de få filmer (som inte är actionfilmer) som faktiskt kan underhålla utan att man måste tänka efter.

Förövrigt händer det inget speciellt i mitt liv just nu (det vet ju ni som läser bloggen). Ni som läser bloggen (alltså typ pärlan) är säkert även medvetna om att det bara är ynka 8 normala skoldagar kvar innan lovet. Det är jättenice. Jag kanske lägger upp mina planer för sommarlovet veckovis senare här på bloggen så kan folk kolla när jag kan vara med på saker i sommar.

Passar på att lägga upp min favoritlåt just nu: Middle of Nowhere av Hot Hot Heat.




Respekt till killens hår asså. Jag är avundsjuk.

har man sagt a får man säga b, och c vad d e.

Ja du, känns inte speciellt motiverat att sitta inne som en sunkig tvättbjörn och blogga när man kan vara utomhus och springa längs vetefälten, cykla till Öland eller luffa upp till Bure(å) i bara t-shirt och shorts eller göra vad man nu vill när vårsolen äntligen har tittat fram på riktigt.

Så jag gör som så många andra, jag skiter i bloggen sålänge. Förvänta er inte att jag uppdaterat med andra ord, det skulle isåfall bli om jag har något riktigt viktigt (verkligen dötrist) att berätta eller tycka till om. Men tillsvidare står den.

5 + 5 = 10. Och missbrukare bör få rena kanyler. Sådeså! Där var det slut. Nu säger jag inte ett ord till. Förutom det. Och det, och nu det. It just keeps coming...

Ok, jag erkänner mig slagen av Ida, Pärlan, Oskar och alla er andra som är för fildelning. Jag tänkte på det nyss och insåg att mina argument inte riktigt håller i längden... det är ju trots allt ett bra sätt för nya artister att bli kända, och ett bra sätt att bli av med alla snåla mellanhänder (skivbolag etc) på vägen från artist till kund. Jag tycker fortfarande att artisterna ska ha deras pengar för det de gör, men just nu är fildelning ett bra mycket bättre alternativ än försäljning av musik där själva artisten/bandet får kanske 10% av pengarna musiken säljs för. En bra kompromiss som jag har pratat med några med är en nedladdningssida med en massa reklam, där pengarna för reklamen går direkt ner i artisternas fickor. Lite reklam kan man faktiskt stå ut med. It's a win-win situation liksom.

Jag kommer nog att ta det rätt lugnt med nedladdning iallafall. Men jag är inte emot det längre, ni har lyckats övertyga mig ^^

Idag var en dag som potentiellt sett kunde blivit en riktig skitdag. Jag vaknar 8:30 i tron om att vi har fysiklabb, vilket inte var fallet när jag kom till skolan. Den var inställd. Happ tänkte jag, no big deal, jag kan sätta mig i biblioteket och göra matte. Jag lägger alla böcker jag ska ha med på skåpet och låser det. När jag sen tar ner böckerna i en kanske lite väl svepande rörelse flyger min mp3spelare iväg i en fin liten båge och landar på golvet en bit bort. När jag sen ska sätta igång den fungerar inte skiten! Ett ynka fall på ett par meter borde väl varenda liten elektronisk plastpryl klara tycker man, det är ju lite en del av vardagens törnar. Jag orkar inte tänka mer på det utan sätter igång med matten, men upptäcker till mitt stora förtret att det sitter två rastlösa IBare och skruvar på sig vid bordet framför mig. Såklart börjar de prata i sin vanliga överdrivna ton, men de här två blandade både svenska och engelska så det blev en slags überperfekt svengelska. Enerverande som fan, och när jag behöver min mp3spelare är den trasig! Till råga på allt kommer IBarnas två kompisar och slår sig ner, samtalet eskalerar till en äckligt övertydlig debatt om hur jobbigt och ovärt det har varit att gå IB... vafan skyll er själva dumma treor som inser det samma termin som de ska ta studenten!

Skoldagen flöt därefter på som vanligt. Efter skolan var det KIF-träning i idrottssalen, höjdhopp. För mig gick det skit, fick en massa mentala spärrar när jag precis skulle hoppa. Jag är nog inte så bra på höjdhopp som jag kanske trodde att jag är, eller så har jag bara en dålig höjdhoppsdag... Sen när jag kommer hem som grädde på moset lackar mamma på mig med en massa småsaker så man blir helt galen, gaaaaaah!!

Men men, trots alla motgångar idag har de inte varit så många, och jag har ändå hållit humöret uppe. Som sagt, det kunde varit värre. Mp3n ska lämnas in imorgon på inköpsstället, tydligen är det skärmen och inte hela spelaren som har packat ihop. Hoppas, hoppas det går på garantin. Och om jag bara tränar höjdhopp så blir jag ju bättre, man får se det så. Jag har trots allt bara hoppat två gånger seriöst. Dagar det går dåligt får man helt enkelt bortse från, som DK3an som hjälpte till på träningen idag sa. Riktigt schysst kille, men med mitt namnminne så kommer jag såklart inte ihåg vad han heter. Alla som är bra på någon av idrottsgrenarna som kommer att vara med på Katte-skrapankampen, och alla andra, börja på träningarna, vi har riktigt bra förutsättningar bara vi försöker. Och man förlorar aldrig något på att försöka, aight?

Nej nu ska jag fortsätta knarka Heroes V, som jag tyvärr måste lämna till Ebba här nån gång i veckan... grymt spel säger jag bara =)

... är kung, så är det bara. Oavsett hur pass ung och ny och duktig Björn är, spelar Robert i en egen division. Jag och pappa satt och grät av skratt nyss när Robert tolkade Göran Persson. Här är klippet:

Hittade en fin liten låt på youtube, den som spelas på Macbook Air-reklamen you know. Or maybe you don't. Anyway, här är den...



Yael Naim - New Soul