Fotografi and me
Jag har köpt en kamera. Efter en lång tid av suktan efter en sådan har jag alltså tillslut en. Efter oväntat ekonomiskt stöd från både mamma och mormor (sjukt mycket tack till dem), lite egna och lite betygspengar blev den min.
Jag har gått runt och fotograferat en hel del sen jag packade upp den igår och jag känner verkligen hur roligt fotografi är och vilket bra sätt det är för att uttrycka sin kreativitet. Världen där ute fullkomligt vimlar av motiv och jag skulle kunna hålla på hur länge som helst med att fota allt från makrobilder på en skamlig liten kran som sitter på garageväggen till vidvinkliga landskapsfoton till ögonblicksporträtt om jag inte hade något annat att göra. Eftersom att det är en systemkamera kommer jag att kunna köpa till olika tillbehör såsom objektiv, blixt, filter och så vidare och på så sätt skapa nya möjligheter till bilder som jag inte kan ta med kitobjektivet. Det är det som är så bra med systemkamera, det är väldigt flexibelt och man kan byta objektiv efter typ av bild. Nackdelen är att objektiv tyvärr inte är billiga så jag ska börja spara till ett teleobjektiv.
Det finns så mycket att lära sig om slutartid, bländare, vitbalans och så vidare och än så länge är jag total nybörjare men jag lär mig mer och mer varje gång jag plockar upp kameran. Jag har även läst mycket på nätet och om grunderna så lite förberedd är jag. Nu är det stor risk att det här blir lite av en fotoblogg (den är ändå så sjukt inaktiv) så konstruktiv kritik uppskattas varmt av vad jag lägger upp, både här och på bilddagboken. Allt för att bli en bättre fotograf =)
Så här kommer min enligt mig bästa bild hittils, säg vad ni tycker! Blev en såndär äkta ögonblicks porträttbild. Helt oredigerad (har ingen aning om hur man gör i photoshop. Men det kommer väl) förutom att jag gjort den svartvit i kameran.
Kusin Alice, 8 år
Jag har gått runt och fotograferat en hel del sen jag packade upp den igår och jag känner verkligen hur roligt fotografi är och vilket bra sätt det är för att uttrycka sin kreativitet. Världen där ute fullkomligt vimlar av motiv och jag skulle kunna hålla på hur länge som helst med att fota allt från makrobilder på en skamlig liten kran som sitter på garageväggen till vidvinkliga landskapsfoton till ögonblicksporträtt om jag inte hade något annat att göra. Eftersom att det är en systemkamera kommer jag att kunna köpa till olika tillbehör såsom objektiv, blixt, filter och så vidare och på så sätt skapa nya möjligheter till bilder som jag inte kan ta med kitobjektivet. Det är det som är så bra med systemkamera, det är väldigt flexibelt och man kan byta objektiv efter typ av bild. Nackdelen är att objektiv tyvärr inte är billiga så jag ska börja spara till ett teleobjektiv.
Det finns så mycket att lära sig om slutartid, bländare, vitbalans och så vidare och än så länge är jag total nybörjare men jag lär mig mer och mer varje gång jag plockar upp kameran. Jag har även läst mycket på nätet och om grunderna så lite förberedd är jag. Nu är det stor risk att det här blir lite av en fotoblogg (den är ändå så sjukt inaktiv) så konstruktiv kritik uppskattas varmt av vad jag lägger upp, både här och på bilddagboken. Allt för att bli en bättre fotograf =)
Så här kommer min enligt mig bästa bild hittils, säg vad ni tycker! Blev en såndär äkta ögonblicks porträttbild. Helt oredigerad (har ingen aning om hur man gör i photoshop. Men det kommer väl) förutom att jag gjort den svartvit i kameran.
Kusin Alice, 8 år
Ett svart år för segelflyget
Det här året (eller snarare den här sommaren) har varit ett svart år för segelflyget. Det började i juni med ett haveri utanför Tierp, jag kommer inte ihåg exakt när det skedde men det var iallafall en pilot i 50-årsåldern som på något sätt hamnat utanför den lägsta "säkra" radie man måste till flygfältet för att kunna ta sig hem och tvingats landa på skogen. Piloten klarade sig utan skador men segelflygplanet totalförstördes. Bara några dagar senare i Östersund havererade en motorseglare (typ av segelflp fast med motor), där gick det inte lika bra för piloterna som dog båda två. Och idag var det dags igen. Vid tolvtiden idag vid Sundbro flygfält, där Uppsala FK håller till, störtade en Discus b i samband med landningen. Den kvinnliga piloten, som var ensam i planet, hade inte en chans.
Segelflygolyckor är väldigt väldigt sällsynta men i år har uppenbarligen varit ett undantag. Det just det faktum att segelflygplan saknar motor som gör det så säkert, det finns ju ingen motor som kan gå sönder! Lite ologiskt tänker ni kanske med tanke på att "vanliga" flygplan då också borde kunna flyga om deras motorer går sönder, och de kan de också. Men ett motorbortfall för en motorflygare är bra mycket värre än att flyga segelflygplan, motorflygplan är ju inte gjorda för att flyga utan motor och har en väsentligt större sjunkhastighet "motorlösa" än segelflygplan. Det är det som gör ett segelflygplan "idiotsäkert", man flyger utan motor men har fortfarande relativt bra prestanda i förhållande till hur mycket man sjunker. Självklart måste man underhålla segelflygplan regelbundet för att det ska fortsätta vara "idiotsäkert", och gör man det så är risken för t ex roderbortfall i ett segelflygplan i stort sett lika med noll. I all typ av flygsport är säkerheten stenhård, t ex inom segelflyget gör man daglig kontroll på varje segelflygplan som ska flygas varje dag. Så sannolikheten att ett segelflygplan failar i luften är mycket mycket liten och tillhör inte alls en av de större risker man tar när man segelflyger.
Den tveklöst största risken är faktiskt kollision i luften, inte att komma för lågt eller att krascha som många kanske tror. Faktum är att det oftast inte alls är några problem om man kommer för långt från flygfältet och för lågt, i Sverige finns det ofta gott om vanliga t ex sädesfält att landa på. Det kanske blir lite mer skakigt att landa men annars finns det inget som skiljer en "utelandning" från en vanlig. Nej, kollision är värst. Om segelflygplanet bryts sönder i luften som resultat av en kollision med annat flygplan är det inte mycket man kan göra om man inte redan skadats svårt eller tillochmed dött. Finns det höjd och om cockpiten är intakt kan man hoppa ut (man har alltid fallskärm på sig när man segelflyger) men om höjden är låg eller om man inte kan ta sig ut är det värre.
Nu berodde inte en enda olycka i år på kollision utan snarare på olika typer av krascher eller kraschlandningar, men det spelar egentligen ingen roll hur det gick till utan mer att det faktiskt hände får mig som segelflygare att tänka till. Segelflyg är inte alls mycket farligare än någon annan sport, i fotboll och ridning och hockey och allt möjligt är det likadant. Folk skadar sig ibland och dödsolyckor är sällsynta, men de förekommer. Det jag just skrivit är såklart skräckscenarion "i värsta möjliga fall" och skulle säkert avskräcka många men jag har hört liknande om många sporter. Man tar risker i livet, det gäller bara att veta om vilka följder det skulle kunna få utan att tänka "nej sånt händer inte mig, varför just jag av alla hundratusentals utövare det finns i sverige eller världen?" och det är just sådana här olyckor som påminner en om det. Särskilt som kvinnan som dog idag i sin Discus, hon höll precis som jag för några veckor sen att genomgå grundutbildningen mot segelflygcert. Vem vet, det skulle lika gärna kunna hänt mig. Det får det hela att bli så mycket mer verkligt.
Nu är segelflyg något som jag verkligen gillar och man kommer ingen vart om man inte vågar pröva saker, men oavsett hur riskfyllt det man prövar är måste man vara medveten om riskerna. Det enda sättet att förhindra olyckor är att vara en bra pilot, som det så noga står, svart på vitt i segelflyghandboken. Att vara uppmärksam, att spana efter flygplan längs efter horisonten och att vara i nerflygningssektorn på lägst 300m.
Segelflygplan av typen Discus b, samma som störtade idag utanför Uppsala.
Länkar: Olyckan - UNT, Inte farligare att flyga segelflyg - UNT
Segelflygolyckor är väldigt väldigt sällsynta men i år har uppenbarligen varit ett undantag. Det just det faktum att segelflygplan saknar motor som gör det så säkert, det finns ju ingen motor som kan gå sönder! Lite ologiskt tänker ni kanske med tanke på att "vanliga" flygplan då också borde kunna flyga om deras motorer går sönder, och de kan de också. Men ett motorbortfall för en motorflygare är bra mycket värre än att flyga segelflygplan, motorflygplan är ju inte gjorda för att flyga utan motor och har en väsentligt större sjunkhastighet "motorlösa" än segelflygplan. Det är det som gör ett segelflygplan "idiotsäkert", man flyger utan motor men har fortfarande relativt bra prestanda i förhållande till hur mycket man sjunker. Självklart måste man underhålla segelflygplan regelbundet för att det ska fortsätta vara "idiotsäkert", och gör man det så är risken för t ex roderbortfall i ett segelflygplan i stort sett lika med noll. I all typ av flygsport är säkerheten stenhård, t ex inom segelflyget gör man daglig kontroll på varje segelflygplan som ska flygas varje dag. Så sannolikheten att ett segelflygplan failar i luften är mycket mycket liten och tillhör inte alls en av de större risker man tar när man segelflyger.
Den tveklöst största risken är faktiskt kollision i luften, inte att komma för lågt eller att krascha som många kanske tror. Faktum är att det oftast inte alls är några problem om man kommer för långt från flygfältet och för lågt, i Sverige finns det ofta gott om vanliga t ex sädesfält att landa på. Det kanske blir lite mer skakigt att landa men annars finns det inget som skiljer en "utelandning" från en vanlig. Nej, kollision är värst. Om segelflygplanet bryts sönder i luften som resultat av en kollision med annat flygplan är det inte mycket man kan göra om man inte redan skadats svårt eller tillochmed dött. Finns det höjd och om cockpiten är intakt kan man hoppa ut (man har alltid fallskärm på sig när man segelflyger) men om höjden är låg eller om man inte kan ta sig ut är det värre.
Nu berodde inte en enda olycka i år på kollision utan snarare på olika typer av krascher eller kraschlandningar, men det spelar egentligen ingen roll hur det gick till utan mer att det faktiskt hände får mig som segelflygare att tänka till. Segelflyg är inte alls mycket farligare än någon annan sport, i fotboll och ridning och hockey och allt möjligt är det likadant. Folk skadar sig ibland och dödsolyckor är sällsynta, men de förekommer. Det jag just skrivit är såklart skräckscenarion "i värsta möjliga fall" och skulle säkert avskräcka många men jag har hört liknande om många sporter. Man tar risker i livet, det gäller bara att veta om vilka följder det skulle kunna få utan att tänka "nej sånt händer inte mig, varför just jag av alla hundratusentals utövare det finns i sverige eller världen?" och det är just sådana här olyckor som påminner en om det. Särskilt som kvinnan som dog idag i sin Discus, hon höll precis som jag för några veckor sen att genomgå grundutbildningen mot segelflygcert. Vem vet, det skulle lika gärna kunna hänt mig. Det får det hela att bli så mycket mer verkligt.
Nu är segelflyg något som jag verkligen gillar och man kommer ingen vart om man inte vågar pröva saker, men oavsett hur riskfyllt det man prövar är måste man vara medveten om riskerna. Det enda sättet att förhindra olyckor är att vara en bra pilot, som det så noga står, svart på vitt i segelflyghandboken. Att vara uppmärksam, att spana efter flygplan längs efter horisonten och att vara i nerflygningssektorn på lägst 300m.
Segelflygplan av typen Discus b, samma som störtade idag utanför Uppsala.
Länkar: Olyckan - UNT, Inte farligare att flyga segelflyg - UNT
